446. Du hade fel
Jo, du hade fel.
Skinkan ruttnar på bordet.
Osten har mögel i varje skarv.
Jag följer allt med en kuslig apati.
Du sa att såna som mig,
inte finns.
Inte är, vad fan
ska jag vara?
Om inte här,
just här och nu.
Vad fan vill du?
Du hade fel.
När du plockade dina blåbär,
på kullarna.
När vi plockade kantareller,
under tallarna.
Om jag hade känt dig, då.
Det hade aldrig blivit vi två.
Nu är du kär i varenda kille, som,
ens, tittar på dig.
Ser du kanske, därför, att
jag bara såg mig själv.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home