448. Blonde on blonde

Ligger i tystnaden, mörkret, ensamheten, och lyssnar på Blonde on Blonde. Hoppas att den inte ska ta slut, aldrig mer, som om jag lägger armen över Bob Dylans axel, böjer mig framåt och viskar i hans öra, ”snälla, gå inte, nu när jag behöver dig”.

***

Härmed viger jag mitt liv åt Havanna. Jag har inget bättre för mig. Jag kan lika gärna sitta här, bo här. Leva här. Jag har inget bättre för mig, jag har ingenting annat, för mig, jag ser ingenting, som går att göra till mitt. Annat än orden, som kommer hit. Ni får gärna bo här, gör det. Som ett kollektiv, ska vi visa hur världen kan bli lite varmare. Utan värme, egentligen. Men genom att visa att kylan också är någonting att bry sig om, att våldtäktsmän, massmördare, män med yxor, för små kukar, för stora bilar, presidenter som säger fel, att alla dom också har varit barn.

***

Jag läste ”On the road”, det var nog det. Sen fick jag för mig, och står fortfarande fast där, att alla dagar utan en droppe blod, saliv, svett, eller en fälld tår, på kudden, är förlorade dagar. Så när kvällen kommer, och jag inte har gråtit, eller svettats, eller blött, så sätter jag mig, med ansiktet lutat över kudden och spottar saliv, som jag ord efter ord, väckas till liv. Skriver, det. Och det är väl uppenbart att det är därför jag sitter här, och skriver. Men ni har säkert, redan, förstått det.

***

Don’t let them know, that you know me well.

***

Kan du inte ringa nu. Söta, söta, Louise. Ring mig, nu. Ring och lägg på, bara visa att du finns. Nära, visa att du vill ha mig där, du är. Visa mig, hur söta vi är. Om vi vandrar genom stan, kommer det verkligen att bli vi två? Det blir aldrig vi två. Du är hon, som ingen känner. Jag är han, som inte vågar gå ett, steg, närmare. I rädsla för att inte hitta någonting. Annat än, du, du, du. Jag kanske kommer fastna där, och låta livet vänta utanför. Jag vågar inte, släppa livet, nu. Jag vågar inte kasta mig in i ett nytt förhållande, och rasera allt som står bredvid. Mitt hjärta, kan verkligen få byggnader att rasa. Och under ruinerna, där ligga jag.

***

Friheten att vara svag, är den enda friheten. Just därför att all annan frihet, är mer självklar.