453. Idag är jag stark

Jag behöver bara sprit och någon som skrattar. Där, jag behöver lyssna på spröd musik ibland. Jag behöver se måsarna lyfta, och försvinna, bort, över horisonten, till sina hem, och inse att jag lever här. Utan vingar, utan någonting. Lever jag ens, när min hela verklighet får plats i ett ställe på internet, där ingen vet vem jag är, och får plats i fantasin, där en kille loggar in 00:14 bara för att skrika att Magnolia är världens bästa film. Kanske bara en docka, styrd av intentioner, vad är skillnaden, mot mänskligt liv. Jag undrar hur han ser ut, med rött vin under en korkek, och paddorna. Jag undrar hur han går. Kanske bara står. Där, och ler. Och idag är jag stark, idag är jag stark, jag förs framåt av kraftiga vindar. Tänka sig. Att idag är jag stark. Men jag vill, aldrig, aldrig, aldrig, dö. Bara somna in ett tag, på sena efterfester när det bara är vi två kvar. Sätta skivan på repeat, lite sprit, gin, med isbitar, på repeat, och låtsas som att tiden står still, som i Prousts alla ord, som i böcker utan slut, och handling, men ord, alla jävla ord, bara där, som i en samling, som i en folkskara, huttrande, stampande nervöst med benen, stavelserna, kommatecken, stampande förväntansfullt på en konsert, efter varje punkt. Applåderande, kanske, sjungande i kör, att, idag är han stark, idag är han stark, han förs framåt av kraftiga vindar. Se mig, ett ensamt ord. Se mig, som ett ensamt barn, om jag finns, men jag är 17 år, se mig, som ett ensamt ansikte i folksamlingen, och älska mig, om jag finns.