459. Han den där.

Gamla sår, rivs upp igen.
Det är inte min tur, det är inte min tur,
Att bära skärselden.
”Jag kan dansa andra hållet, jag kan dansa andra hållet”,
hörs på håll.
Och folket som skrattar åt den, högt,
Rätt så högt,
Men för mig är det på riktigt nu,
För mig är det verkligen,
Mer än så.
Än, något att skratta åt.
Jag ser dom på håll,
Säga till varandra,
”Vem är han?”
Han den där.
En skärseld utan ström, en fackla utan stearin.
Med bomber utan krut,
Ska jag spränga staden i bitar.
Så explodera, redan i natt.
Explodera med mig.