479. Pics of the day: Den 22:a augusti

Den 22 augusti stannade allt och på löparbanorna i Athen stod den minsta pojken i världen. Han ville hoppa 2.36, men alla tyckte bara synd om honom. Han skulle hoppa 2.36, men alla tyckte bara synd om honom. Det var som att han skulle dö annars, och hela sagan Stefan Holm, skulle slutat just där. Men som i en antik tragedi, är det svårt att inte trollbindas av dramat, oavsett hur väl man vet hur det ska sluta. Det finns människor som sitter och kollar på samma pjäser i femton dagar, och gråter ändå. Det fanns en tjej som sparade sin veckopeng ett helt halvår, för att se Titanic, och få gråta när Leonardo DiCaprio dör, 12 gånger i rad. Det var också därför vi satt där, trots att vi hade suttit där, på samma platser, fyra år tidigare. Det är svårt att bara resa sig upp, och gå. Jag hade lika gärna kunnat resa mig upp gå, men jag satt kvar. Och det är verkligen ett av folkhemmens, stora, mysterium, varför, nästan halva Sverige, den kvällen, söndagen, sensommaren, 2004, valde att sitta kvar, för att se, den minsta pojken i världen, få ännu en förlorad dröm, sänkt över sig. Trodde vi.

***



"Försöker peppa mig själv, tanken på att vänta fyra år till på ett OS-guld lockar inte. /.../ Ribban upp på 236 cm och jag ligger fyra i tävlingen, precis samma placering som jag avskydde för fyra år sen i Sydney, och jag måste klara det här för att ens kunna ta medalj. 18 raka segar i ryggen är ingenting värda just nu och inte att jag är rankad som nummer ett i världen heller. Det är en ny tävling, ett nytt läge och jag måste tangera mitt personliga rekord utomhus för att ens ta medalj. /.../ Kom igen! Ett sista djupt andetag, fram mot första ansatsmärket...
...vaknar till liv ungefär fyra sekunder senare när jag landar i madrassen. Vet att jag har touchat ribban på vägen över, den darrar, men den verkar stanna uppe.
Domaren höjer den vita flaggan!"

***

"Jag vill inte titta men kan heller inte låta bli. Hemingway river igen och jag har säkrat en medalj. Sitter med tårar i ögonen och inser att jag inte kommer att orka hoppa mer idag oavsett vad som händer. Nieto river för tredje gången och jag har minst silver. En enda rivning från OS-guldet. Faller ner på knä och stirrar ner i marken, Baba gör sig klar, jag höjer blicken och kan inte låta bli att titta, Baba påbörjar ansatsen, allting tycks ske i ultrarapid nu, Baba fram mot ribban, jag tittar eftersom jag inbillar mig att det betyder tur, de andra har rivit när jag tittat på dem, Baba upp mot ribban, jag ser hur den obevekligen faller till marken."

***



"Det är klart. Jag är olympisk mästare, jag vill ta hela världen i famn och någonstans långt där borta på läktaren står pappa. "

- Stefan Holm