609. Putte är död

Putte är död. Han tog en överdos igår.
I hans skunkdagbok har någon skrivit: Grattis på födelsedagen.
Det var tre veckor sen.
Som svar skrev han:
"Tack, idag är jag stor. :)"
Dom snackade om en fest dom skulle ha,
och alla fick komma dit.
Men kom man inte, så gjorde det ingenting.
Putte skulle bjuda alla till sin nya lägenhet.
Han skulle bjuda på en bål med hälften sprit och färska jordgubbar.
Han sa: Spriten kommer göra alla lika starka, ikväll.
En etta med snedtak och fransk balkong.
28 kvadrat, hans farsa hade pengar till hyran.
Hans morsa fixade lite mat, då och då.
Tills hon inte orkade handla,
”han är ju trots allt 20 år.”
Och satte in pengarna på hans bankkonto.
Ingen annan morsa gav sin son pengar,
Men det var väl någon slags kompensation,
För att inte barndomen hade varit lätt.
Dom skjutsade honom till tennisträningen,
Köpte nya racketar, men kom för sent, varenda gång,
dom skulle hämta honom. Det var typiskt, så.
En gång när jag skulle hämta mina gympaskor,
Som jag hade glömt i omklädningsrummet,
Stod Putte kvar, ensam, utanför idrottshallen.
21:35, jag kommer ihåg det som igår.
Halvtid på en Champions leauge-match.
Han hade stått och väntat där i en timma,
Och regnet öste ner, verkligen.
Jag frågade vad han gjorde där.
Jag sa, gå in, det regnar ju.
Han svarade: morsan kommer nog snart.
Och när hon kommer, vill jag visa henne hur blöt jag är.
Vått hår, våta jeans, ryggsäcken på ryggen.
Som ett skolbarn, första dagen, på skolgården.
Jag sa att det var AIK mot Barcelona på TV:n.
Han svarade; jag vet, jag vet, jag vet!
Hur står det i matchen?
Jag svarade 0-0.
Men jag måste åka nu, ska köpa mjölk på vägen hem.
Och sen börja den andra halvleken.
Han sa:
”Okay.
Ingen fara, morsan kommer snart.
Ibland jobbar hon över på jobbet,
Men somnar på soffan när hon kommer hem.
Och ibland kommer hon hit direkt,
Sånt som händer, sånt som händer.
Ibland åker vi och handlar efteråt,
Jag brukar köpa praliner med strössel på.
Hon brukar köpa daim.
En gång hyrde vi en film.
Terminator 2, jag vågade se varenda scen!
Hej då, cykla nu så du hinner,
hej då, hej då, vi ses imon.”

Jag cyklade hem, han väntade.
Pengar till mat, blir pengar till knark.
När man inte har någonting att äta med.
För några veckor sen tog han sin första sil.
Han SMS:ade alla i telefonboken och sa att det var underbart.
Igår dog han, först vinglade han, till soffan, sa dom som tittade på,
men han, föll bara ihop, slog huvudet mot träbordet,
Och blev liggande på golvet, på rygg, med ögonvitorna glänsande.
Han vaknade aldrig igen.
Dom sa att han tuggade på tungan, började skaka,
men sen tog allting slut.
Någon försökte pumpa igång honom,
göra konstgjord andning och så,
men det slutade med alla skrattade åt hur bögigt det såg ut,
och lade ner det, ringde ambulansen efter ett tag,
sen la dom sig på hans bröst och sa:
Putte, Putte, Putte, du får aldrig, aldrig, dö.
Han blev lealös, munnen vidgades. Fradga rann över läpparna.
Några sista dödsryck. Vibrationer från fingrarna.
Sen tog allting slut, och efter det fanns ingenting.
Ambulanspersonalen kom.
Bältet satt kvar över armvecket.
Ambulansmännen sprang, det är nog ute nu.
Det är ute med oss.
Regnet smattrade mot fönstret.
På håll hördes sirenerna klinga ut.
När festen är över, måste vi stanna kvar och städa upp.
Jag sa: han var ju bara 20 år.
Träbordet hade han fått från sin morsa i flyttpresent.
Hon sa, jag älskar dig, men du måste gå.
Och gav den för att han skulle ha någonting,
Att äta maten på.
För att han skulle flytta någon gång.
Du kan flytta nu, men flytta då.

Affärerna har stängt för längesen.
Affärerna har stängt för längesen.
Men om man sneglar in genom skyltfönstret,
Kan man se en hylla och på den hyllan,
Ligger stora högar med daim, på hyllan under;
ligger pralinerna med strössel på.