613.Hand in hand with me

Zlatan är gud.

***

En bok om hur man skriver, går inte att läsa.

Aldrig som instängd; som utan penna i min hand.
Aldrig så ensam; som med penna, utan ord.
Aldrig så olycklig; som då jag läser igenom det jag skrivit.
Hopplöst förlorad, stryker jag över alla ord.
Med samma förakt som jag studerar spegelbilden,
Mycket noggrant. Med stor skepticism.
Suddar inte ut orden, stryker över i ursinne.
River pappret isär, bryter pennan av.
Och börjar om på nytt igen.

***

Det finns en stad, på en annan planet.
Där bor folk på broarna, för att se skeppen på nära håll,
Vattnets vågor, solens strålar reflektera dom.
Se fåglarna ovanifrån, lyfta och landa, för
Att flyta bort med i strömmarna.

I korsningen står ett piano, istället för
Stopskyltar och trafikljus.
Folket bär sina båtar, genom stan,
Fiskarna ligger och vilar på bryggorna.
Hej, hej, hej, hej.

***

Så vänder hon sig om efter det värsta slaget,
Som jag bugar huvudet när jag kastar tärningen.
Ni äter upp allt det ni har dödat;
Som jag äter mig mätt på aptitretare.
Vi är alla samma ras, mätta svälter vi,
Som hungriga blir vi med barn.
Men när törsten rycker in, så släcker vi,
Den med våra förfäders blod.
Jag håller bucklan upp mot skyn,
Och i dess formers prakt, och glans,
Reflekteras ansikten och arga blickar,
Från dom som bad mig dra,
Ligga ner, och dö.
Inte min stil, det är inte min stil.
Fienden, bittra fienden,
Vi är brickor i samma spel.
Gjorda av samma material.
Jag är lögnaren, ni är förlorarna.
Ni tror jag vann, ni tror jag vann,
Jag tänker aldrig avslöja sanningen:
Köpte bucklan för rea-pris.
Ni gick i affären, jag såg er, letandes
Endast efter dom dyraste varorna.

Argsint svingar du ditt svärd,
Som om slaget gått förlorat,
Nyfiket kastar jag en blick,
På brösten som du förstorat.

Du sa life is life but death is death.
Och mellan det finns poetry.
Jag sa, HÄR, kom, håll min hand!
The love is still alive!

Du gick, min älskling,
jag såg dig gå.
And I was running after you!
Down the road you flew.
Sen stannade du och la’ dig ner.
When darkness comes,
I can just see,
The people that are hunting me!

Men lilla, lilla, lilla, du.
Come here, come here, and hold my hand,
Don’t you know I’m dying too?
Though I cannot explain that in lines.

Liv är liv och död är död.
Men mellan det finns poesi.

Sooner or later one of us will know,
Vem dog först och vem dör snart.
I mörkret vi gått vilse i.
För ord är ord, är ord är ord,
Och snart finns bara orden kvar.
When darkness comes around.
And when darkness comes to smile for you,
Will you tell him that you lied?
Can you light my fire one last time,
And pretend it was an accident.
Begrav mig där, liken bränns.
Strö salt i mina sår.
Burn my body with gasoline!
Fritera mig som friterade chips.
Throw the ash into the boiling sea.
As the wind is blowing its poetry,
For dead trees and their dying kids,
Pick another maple leaf and hold it in your hand.
Pretend you’re walking down the street,
Hand in hand with me.
Shadows over Camden town,
There’s nothing left to see.
Nothing left to gain from remembering.
After you I’m running, still,
Thru’ the darkness, and the rain.
Maple leaves turns into straws.
A napkin made for you.

Dry your eyes, dry your eyes, mate,
No ain’t the time for your tears.