Wulin road

Och jag sprang sicksack fram och tillbaka mellan alla taxibilar som tutade och cyklister som vinglade och ur sma kladbutiker som sag ut som sma fack i en enda lang mur av stenhus och kladerna hangde sa trangt sa att man nastan inte kom forbi och rorde sig at alla hall som om det var en parokt italiensk designer som hade designat varenda plagg och jag hade kunnat kopa alltihop om det bara var min tur, men det var inte min tur, och ut ur hogtalarna pa vaggarna strommade elektronisk musik ut och vidare ut pa gatorna och bitradena stod och lutade sig pa hofterna och virrade fingrarna i haret och sjong med i sangerna som bandaren spelade och jag blev kar i varenda tjej som tittade pa mig och dom salde klader och skor och sondriga jeans som var sprayade med massa slagord och vaskor med rockband pa och cafeer med filmaffischer pa vaggarna och runda fatoljer i stilrena farger och stora koppar espresso och alla affarer och restauranger och frisorer hette nagonting pa franska eller engelska som The palace of the fashion och The new Milan och CBGB och sant och i varje dorr stod en tjej eller kille med spretig frisyr och sjalvlysande klader sondriga skor och jag ville skrika till varenda en KOM IGEN sa tar over staden och dom hade sakert varit pa och jag sjong HE'S A REBEL for mig sjalv och ramlade in i en skivaffar utan att tanka pa det och snubben satt pa sin stol och rokte och pa disken lag massa bluesartister och dom salde orginalskivor for 50 spann och jag hade en famn full med The Cure, Wu-Tang, Springsteen, Nick Cave, innan jag stallde mig upp och lade tillbaka samma skivor i ratt ordning igen, som en mormor haller sitt barnbarn bara for en stund; det var inte min tur den har gangen och jag gick upp pa andra vaningen som bara ett vindsrum dar spindelvaven tackte fonstret i hornet och taket lutade ner och jag hade ingen aning om vart jag var, det kunde lika garna ha varit Tokyo eller Goteborg, och pa vaggarna satt filmposters fran Gokboet, Pulp Fiction fasthaftade som om det var hans sovrum och bredvid filmposterserna satt affischer med Iggy Pops omslag till The Idiot tror jag, dar Iggy Pop haller bada armarna i midjehojd, at samma hall och stirrar sa in i kameran som om fotografen var fran en annan planet och bredvid det hangde The Cures Boys don't cry-affisch med den stora frisyren och pa andra sidan hangde en Joy Division-affisch dar Ian Curtis haller mikrofonen som en alldeles for lang kapp, men fortfarande en kapp, och kollar at ett annat hall med blicken som AR Joy Division och det ar komiskt att mitt emot stod Iggy Pop och dansade, och det ar alltid komiskt nar nagons liv far plats i ett sa litet rum, i nagon annans sovrum, som om livet inte ar storre an sa och jag kollade ut fran fonstret och pa trottoaren stod en farfar och larde en flicka att ga med en slags vagn av ihopsatta stodjeben pa hjul och den lilla flickan vevade benen men kom inte framat och det var komiskt att se, ocksa, komiskt pa samma satt att bara ett ogonkast darifran och genom nagon annans spindelnat vaknar en annan manniska till liv.

Jag gick ner igen och ut pa gatan och in i igen och ut igen och in i varenda kladaffar, rev ner kladerna utan att det var meningen, fran galgarna och i hornet stod nagra converse-skor i plast och jag forsokte fraga dom om det var fejk men dom svarade med att plocka fram dom i en annan farg och jag ville kopa dom morkroda men dom var for sma och jag tryckte pa mig dom sondrigaste jeansen overallt i varenda affar med slagordern sprayade som klottret pa bankarna vid centralstationen i Goteborg och jag leddes ut till mitten av butiken, for bara dar fanns spegeln och alla andra kollade pa i en ring och dom skrattade och jag skrattade for i spegeln stod den minsta killen ni kan tanka er och vinklade sig for att se hur det var och trojor med CBGB-marken och stripes pa armarna, luvtrojor, trasigare jeans anda, och in och ut i kladhytten och ett skynke som inte tackte hela mig nar jag skulle byta om men jag brydde mig inte for vi var alla syskon och modrar och nagra var barn och dom bjod mig pa lask och cigaretter och jag satte mig pa bankarna utanfor och forsokte rakna till fem pa kinesiska och min tandare slutade fungera som gav mig annu en och jag kunde sitta dar i varje dag i resten av mitt liv och titta pa mannen i gatuhornen som salde tidningar fran vagnar och kvinnorna som salde frukter fran rullande stand och taxibilarna som tutade och jag forsokte hora det som en slags musik och en symfoni nar bussarna kom in och brusade sonder all slags harmoni och buss K12 akte fram och tillbaka med samma forare som nastan somnade, lade huvudet pa ratten, vid varje korsning, for det var en san gata utan veckodagar och pa kvallen tande dom neonskyltar rakt over trottoarerna och musiken spelade lite hogre an forut.

Och jag snubblade pa varenda trottoarkant, vande mig om och vickade pa huvudet for att passa in, som jag gjort pa alla gator som jag fallit for forut; for dom enda gatorna for mig ar dom galna gatorna, dom sma avenyerna, dar granderna sticker av som plockepinn i smutsiga hander och lyktorna vinglar som discolampor i vindarna som ar ljumma och i varje horn star de gamla man och saljer tidningar och folket som biter pa naglarna finns ocksa dar i trangseln av affarsman pa vag till jobbet och alla ungdomar som bara fordriver tid och i mitten av gatan blinkar ett trafikljus gult och everyone goes "aaaaaah!".

Och i skylinen kunde man se lyftkranarna resa sig hogre an nagot annat hus, mot himmelen och veva annu ett varv och det ar val dar drommarna blir verklighet och framtiden byggs fram i roken av avgasmoln - asfaltsangor och betongdamm och jag satt ner vid ett litet gatukok i ett horn och bestallde nybakade piroger for 20 ore fran en liten dam med sin mamma och dom hade likadana skor, med likadana, glittriga, skosnoren och det var en lang ko till gatukoket och nagra man bredvid forsokte lara mig att rakna till fem pa kinesiska och dom gav mig servetter att halla pirogerna med nar dom sag att pirogerna var for varma for mig att halla och pa gatan akte buss 1 forbi och alla dar sag ut som om dmo visste det och holl sina vaskor extra hart och det var angor ut fran varenda litet skjul och dom gjorde dumplings for hand och lade nudlar i skalar och pirogerna fran gatukoket var sakert dom godaste jag hade atit for det var sallad och kryddor och strimlad biff i nygraddat brod som var stora frallor med halften vitt mjol och halften grovt och jag lade fram alla smamynt jag hade i fickorna och fick en hel hog av piroger i mitt kna och skymningen foll och kranarna i horisonten forsvann bort och jag tankte att det ar tur att morkret alltid lamnar fantasierna i fred for vem vet vad som stod pa samma plats, om man inte blundar och latsas att lyftkranarna var dom stora ektraden man klattrade i som barn.

Och langst ner pa avenyn klov sig avenyn i tva mindre gator, med bredare trottoar och mera ljus och i mitten fanns ett hotel som hette VITING och jag kom ihag att jag hade sett det tidigare och att jag hade varit har tidigare nar jag skulle hitta vagen till McDonalds nere vid Hummings Lu, vid sjon, och mota Tyler, men jag maste ha gatt i cirklar for jag kom aldrig dit och ringde honom lite senare och sa att vi bordes motas nagonannanstans dar folket ar som du och jag och nu satt jag vid samma hotel dar avenyn mynnade ut som varje a mynnar ut i oceanerna och matstanden stod uppradade pa trottoarerna och varje restaurang var ett familjeforetag och jag at annu en pirog och drack upp en coca-cola i en klunk, kopte en ny, och tande den sista cigaretten och plotsligt tankte jag pa Goteborg och att vara 17 ar och springa runt i stan pa natterna med vaskan full av folkol och i lekplatsen fanns en ode lekplats och vi gungade den stora gungan tills nagon spydde eller ramlade av och han fick en fri ol och bandaren stod bredvid och spelade punksamlingar med Buzzcocks, Undertones, The Damned, MC 5, The Jam, ni vet, The Stooges, VU, och allt som kunde beskriva kanslan av att inte betyda nagonting och vara sa langt utanfor det hus i vilket att alla andra satt och smodde planer och ekvationer for hur allt skulle fungera och VI VILLE BARA INTE VARA MED sa vi gick at andra hallet tills vi kom till andra anden av samma hus utan att fatta det och bandaren skrek att han var precis som oss och vi drack alla olen for att kopa nya pa Statoil 24 och jag klattrade upp till tredje vaningen pa en gammal skolbyggnad och hangde mig i timmvisaren sa att den blev skev och stod rakt ut, AH, forlat det var jag nu vet ni det och kan sakert satta fast mig nagon gang, men inte har, och inte nu, och Steffo krossade rutan pa ett forsamlingshem precis nar bandaren spelade KICK OUT THE JAM och kanske darfor.

Och jag slackte cigaretten med ett enda stamp och tankte pa norsken igar som var en san som alla borde hata for han bredde pa sig med sin javla paklistrade amerikanska Marlon Brando-dialekt som om han sett Gudfadern istallet for nyheterna och bandat FOX NEWS i hundra ar bara for att nyhetsankaret ar sa javla sexigt och han satt tillbakalutad hela tiden och snackade om en brasiliansk tjej han dansade med igar och man borde hata honom for att hans asikter alltid verkade spela san javla stor roll och sa javla mycket storre roll an alla andras sa hata honom fran mig, for jag var dar och den brasilianska tjejen fattade sakert det och det blev sakert bara en dans for annars hade han sagt att han hade knullat henne, redan i forsta meningen. Och israelen satt bredvid, med odlat skagg och en slags sjal virrat runt huvudet och han snackade om att alla manniskor hade en sjal som ocksa tankte och att varje steg var abstrakt, vi kom inte framat, vi gick bara runt i ring, var vi ens dar, och hans ogon stirrade och vecklade ut fingrarna och pekade runt pa alla oss, var vi verkligen har och jag korde in stolen mot bordet och sa god natt.

Och det var igar, men idag ar idag och dom hade skrattat at dom som Arthur Rimbaud hade skrattat at Jan Guillou, dom hade skrattat at honom och jag vinglade nagra steg till i ratt riktning eller fel riktning, what ever, bak och fram pa en cykelkarra satt en forskolepojke utan framtander och slickade av en isglass och han vinkade nar jag vinkade pa honom och log och knackade sin farsa pa ryggen men han farsa fortsatte bara att cykla och pojken utan framtander forsvann in i en skog av avgasror och mitt i korsningen stod en man med flagga och dirikterade trafiken, nastan, dikterade, den, och bredvid honom stod en man med portfolj och kavaj och jag fragade honom efter ett internetcafee och han satte handen mot huvudet och sa THINKING och sen sa FOLLOW ME och det var en marsch nastan langre an Moses marsch och vi gick in pa sma morka bakgator dar ingen sag nagonting och avloppsbrunnarna luktade urin och han sa till mig FOLLOW ME och jag foljde honom som Mowgli i en indianstam och i varje korsning strackte han upp fingret och sa I KNOW och tog 15 snabba steg in pa nasta bakgata utan att hitta nagonting och vi fragade sakert 10 gamla man och 15 sota tjejer som pekade at samma hall hela tiden och bredvid en gata raserades ett hus med nagra gravskopor och nar man bara tittade snabbt sa sag det ut som om det var en flyplanskabin som hade kort in och sprangts mot den lilla, tunna, muren, som stod kvar och efter en halvtimma hittade vi ett overgivet hus och pa andra vaningen satt massa ungdomar och rokte och spelade natverksspel och han sa att vi var framme nu och jag tackade honom och sa hej da, och jag sag honom ga slalom mellan cementgjutarna som stod utanfor och vibrerade pa tomgang, pumpade runt, runt, som i en karusell och nagra byggarbetarna hackade djupa hal i asfalten bara for att lagga kablar dar och jag blundade utan att vanda mig om, och om jag blundade riktigt lange kunde jag se lyftkranarna resa sig i skyn, hogre an nagonsin forut, hogst i hela varlden och jag vande om, sprang upp for trapporna, satte mig vid en dator, bara for att ge framtiden ett namn. Innan nagon annan gor det.

Yuanan road; dar folket ar som dig och mig; jag kan sitta har 4-ever.