45 A

Jag tar buss
45 A
till helvetet
tanker ut
vem jag ar
pa vagen dit
hoppar av
dar vagen
svanger som mest

hoppar av
dar jag tror jag
vet

att

alla barn
vill bli astronauter
for friheten
ar bara
frigorelsen
i sig
och man kan
se samma
stjarnor tindra
genom gallren
fran en cell

som barfota
pa en ang

ibland ar jag
fangad av
i min jakt efter
den
som om det
ar min plikt
att hitta dit

det ar inte min plikt
det ar inte jag
anda kanns det sa

bara ett satt
att sta pa
bara ett satt
att ga

snalla ge mig
nagonting att
halla i

ett hem ar
vagen darifran
och min vaska
star packad
under sangen

vart jag an
slar mig ner

som en framling
pa besok
sag hej da
om du ser mig
sa sager jag
halla
till dig

och drommarna
om framtiden
begravde mig
alltid med
en gycklares
misar
nar jag stod dar
i spegeln
for mig sjalv
och sa
titta har
tittar har
vem tror du
att du ar

det ar alltid
mer uppenbart
sa javla
SJALVKLART
for dom som sa
genant
obekymrat
passerar forbi

an for oss
mitt i

att vi kommer aldrig
hinna fram i tid

vi kommer aldrig
bli nagonting

sa radda oss

vi kommer sta
med vara mittbenor
och vanta pa den
grona gubben att
byta om

vi kommer sta med
kammen som en
synal
och vanta pa
nagon att doda oss

spratta upp vara
adror
som sommarna pa
mogligt tyg

i resten av vara liv

sa doda oss

och

drommarna om verkligheten
dranker mig
langsamt
med fantasins
misar
fyller koppen
med arsenik
och ror om

aven sma
ord betyder nagonting
men nar man plockar
allting isar
finns ingenting
kvar

sa doda mig