Klockan 3

Igar, virrade omkring, kopte 3 ol fran den lokala affaren utanfor och det var stora ol, oh boy, det var stora ol, hallde kokande vatten i burknudlarna som jag kopt och svalde dom fyra korvarna hela, nastan hela, gick in, satte mig, dom kollade pa The Aviator, reste mig upp och satte mig vid bordet med tva amerikaner och en norsk, dom drack ocksa ol. Den ena amerikanen hade ovardade dreads som han snackade om och om att starta buisness och for varje ol han drack sa blev snacket mer och mer seriost och han skulle aka upp till Sibirien som en javla hippie-guru och saga SALJ inte hornen sa far ni pengar av mig, for det gor ont for renarna nar ni gor sadar och sa fortsatte det i tre timmar och jag tankte pa Jeff Praners fran Los Angeles, som jag traffade i Beijing under dom forsta dagarna och han var en san som bara fick respekt av alla andra som tittade pa honom bara genom sattet att sitta ner som om hela varlden var fucked-up och vad annars kan man gora an att tanda annu en cigarett och sa satt han och jag tankte pa honom och ville sitta likadant och dom snackade om affarer och om att jobba i fyra ar, bli rik, och dra sig tillbaka med familj och barn och jag tog det for det var och inte for nagonting mer an bara en misslyckad fylleillusion av en typisk amerikan som trodde han sett hela varlden men fortfarande inte hade vant sig om och dar satt vi, drack ol och den andra amerikanen larde mig oppna en flaska med en tandare sa jag oppnade massa ol, bara for sakens skull.

Klockan 12 lamnade vi hostellet och gick ut till en bar och drog med oss tva blonda tjejer fran Lulea och en pojke fran Hammarkullen och en kille fran Schweiz, Franz, som inne i baren fick se ett berg fran Alperna och sa att han kunde stirra pa det i tre timmar och det ar val karlek det och say goodbye to Madame George och alla latrader ever fran Madame George flog som projektiler genom huvudet och stora hal i hjarnbalkarna, jag vet inte varfor, och vi shottade ol i sma glas och jag berattade historien om mannen med pistol som kom hit, till samma bar, bara 24 timmar tidigare och sen fragade alla varandra vilken som var varldens basta film och jag sa Gokboet bara for att inte blotta mig for mycket och han sa en Kurosawa-film och tjejerna sa Pulp fiction och Rectum och vi snackade om valdtacktsscenen och log nastan och Franz sa att dodsstraff var bra och jag sa emot och tjejerna sa att dodsstraff inte var bra men att det behovs ibland och jag fattade vad dom menade och dom satt pa var sin sida av mig och bara och jag kande mig som killen i Rectum som valdtar tjejen i gangtunneln, ni vet, och sen bestallde vi fyra rundor, drack, snackade och gjorde topp 5 om varldens basta latar som barn i december hanger upp julgranskulor i grenarna och vi flot ut pa den langsta namndroppningen i Kinas tusenariga historia och han gillade Kent och jag fragade gillar du bandet som var innan Kent bara for att fa hora nagon saga HAVSANGLAR i mitten av Hangzhou och vi snackade om slutscenen i Lost in translation och Jesus & the Mary Chain och Just like honey och Chuck Berry's Sweet sixteen och Velvet Undergrounds bananskiva, Bob Dylan, Neil Young, N.W.A., Jurassic 5, A tribe called quest och om hur Johan Duncansson och om nar Kanye West stod i livesandning och sa att Bush hatar alla svarta och tjejerna fran Lulea lyssnade pa Mando Diao och det var sana tjejer som man kunde se anda fran horisonten och hit att dom lyssnade pa Mando Diao, poptjejer, med converse-skor och harspannen i haret och vi lamnade baren fyra pa morgonen och Franz och TABY gick hem och den ena tjejen fran Lulea hade redan gatt hem och amerikanerna och norsken hade forsvunnit for lange sen till en annan bar med dyr ol och kass musik sa dom och vi sa vi stannar kvar.

Sa jag gick ensam med den andra tjejen fran Lulea och vi sa, vad kan vi gora, och det var morkt pa gatan och vi hoppade in i varenda bar som fortfarande hade dorrarna oppna men det var bara vakter dar inne och dom bad oss att ga ut sa vi gick till en affar och kopte nagra ol, ett nytt paket cigaretter och satte oss utanfor portarna till varat vandrarhem och rokte och drack och pratade till klockan 6 pa morgonen och jag avslojade sa klart historien om mitt liv och hon berattade om sin pojkvan som var hemma i Sverige och om att kanske alska nagon, kanske inte, och jag orkade inte dras in i annu ett trauma sa slatade over hela konversationen genom att beratta om min kompis sjalvmord, allt det dar med karleken, om att aldrig passa in, aldrig satta sig ner, alltid vara - sa - javla - mycket - pa - drift - for det ar det enda jag kan saga att jag ar, som en fluga flyger fran mjolkskal till mjolkskal haller jag ut salt i mina fotspar och hoppas det svider i ogonen nar ni laser det har, skojade bara, it was a joke, it was a joke, och jag somnade och sov till klockan tre dagen efter, sprang ner till receptionen, har fortfarande inte duschat varmt pa tre dagar och jag fragade dom vagen till da tea village och dom sa namnet pa tre olika bussar och klockan blev fyra och jag bestamde mig for att skita i allt och ga satta mig i internetcafeet istallet, och se vad som hander sen, och jag kopte ett paket cookies, en coke, nagra cigg, en flaska vatten och en banan pa vagen dit.

Och ingen vet vad som hander sen.

Vad som hander sen ar det ingen som vet.

Pa vagen hem gick jag med en plastkasse i ena handen en ryggsack pa ryggen och mina sondriga CONVERSE pa fotterna och sparkade stenar over asfalten och sjong I don't need any friends, as long as I gaze on WATERLOO SUNSET I am in paradise och det kandes sa, det kandes som igar nar jag laste Arthur Rimbaud for forsta gangen och sag fragment av bilder skissade utav ord, for forsta gangen och insag for sista gangen att ord ar bara en lek som lever sitt eget liv som varje ord ocksa lever sitt egna liv.

Allt kandes bra och jag sag mig sjalv flangades over asfaltsparker overallt i varlden med min ryggsack och plastpasar blasande i vinden, alltid sparkande stenar framfor mig.

Vad som hander sen ar det ingen som vet.