881. Kafka & Birgit & The Strokes & Tändstickor

Jag vaknade upp i morse och telefonen ringde och någon frågade hur jag mådde och jag svarade att jag har drömt samma dröm i tre dagar och när jag lade på kom jag på att jag bara hade drömt drömmen i natt.

När jag gick upp låg GP innanför dörren och i del 3 fanns en bild på Franz Kafka och jag har inte fattat varför alla älskar Franz Kafka och jag läste artikeln och journalisten citerade Kafkas kompisar som sa "Kafka trodde nog inte att han fick vara lycklig" och jag tänkte igen att Franz Kafka var Josef K och vad var det som höll kvar honom, som höll fast honom, i sovrummet, om inte pennans kraft, orden han skrev, hur han sögs in i varje rad, till att slutligen inte komma därifrån, Kafka skrev inte med blicken, skrev inte, han skrev inte, han levde orden, han blödde, och svettades, så att orden började dikta hans liv, som en Josef K, fast under pennan, sin egna kraft, sin egna genialitet, dog han inte för att det inte fanns något kvar att leva för, men för att det inte längre fanns något att dö för.

***

Birgit Nilsson, död, död, död. Och alla som sa att hon inte var en diva, att hon inte var en diva, hallå, en diva, hallå, hallå, man kunde se det på TV-inslagen igår, men det spelar ingen roll, mitt främsta och enda minne av Birgit var när jag såg henne på Blåsningen i TV 3 och en kille parkerar ner tre bilar i ån framför restaurangen där hon satt och jag kommer bara ihåg att hon skrattade och förfasade sig med samma stämma av falsett och kanske är det opera.

***

The Strokes nya är skit. The Strokes borde lägga av. Vi behöver inte The Strokes. Vi behöver inte dom. The Strokes var 2001 och en knapp halvtimme och ren extas, adrenalin, eufori, feber, och yes, Is this it är 2001 och The Strokes var bara så jävla rätt i tiden. Sen, allt dom gjort efter det har blivit en smärtsam påminnelse över 2001 inte längre finns kvar.

***

Jag samlade på allt som barn. På kapsyler. Glasspinnar. Godispapper. Stenar. Tändstickor. Allt som det fanns mycket av. Jag kunde sitta och låtsas att det var pengar och vara rikare än alla rika människor. Sen tog det bara stopp. Jag insåg att allting dör en dag, och när allting dör finns ingenting kvar.