942. Intrasslad och översvämmad

Det handlar om små utrymmen, det handlar nästan alltid om det.

Om att se en scen i en film och förstå hur livet fungerar, som att höra en låtrad från Daniel Johnston, läspande, nästan för skramligt fr att utröna, sa han det, eller var det bara jag, som att läsa en dagboksanteckning av Franz Kafka och förstå bara att man inte förstår, hur någonting fungerar, det handlar om små utrymmen som Maradona 1986, i finalen; mot tyskarna, och passningen fram till 3-2.

Jag sitter och tittar på vykortet jag aldrig skickade, det står;
Grattis, hoppas du har en födelsedag.
På baksidan, jag köpte det finaste frimärket till och med, men vågade inte skicka iväg det.
Tänk om jag hade skickat det, allt hade kanske varit annorlunda då.

Änglarna utanför din grind, har flyttat in till min fönsterkarm, dom sitter där och immar på fönsterrutan så att jag inte kan se, längre, dagarna som flyter förbi.

Här, inne i mitt sovrum, intrasslad i elektronolik, fastbunden till trådlösa maskiner, som säger it's now or never (you better take your chance), översvämmad över filosofisk studielitteratur, och på jakt, efter någon som älskar mig, som säger; hej, ska vi dricka kaffe idag?

När jag kom tillbaka hem sa mina kompisar att du hade snackat skit om mig, att jag var ett svin, och jag avbröt dom med en fråga om politik, jag ville inte höra vad du hade sagt, och Casper Melin hade tagit livet av sig, fyra dagar tidigare, och jag vet att han var full och hög, men ändå.

Intrasslad och översvämmad försöker jag ta mig upp till ytan igen, till ytan av min spegelbild och säga; hej, jag lever ju.

Som en apa i ett zoo, dagarna går så långsamt, nätterna tränger på, och mörkret och regnet kommer hit och hälsar på utan att fråga först, utan att säga hallå, och jag älskar dig, jag älskar dig, jag vet hur fel det var, när jag sa att vi skulle leva så 4-ever och du sa nej. Haha, jag skrattade då, eller hur, skrattade jag inte då, och sa att du är söt i morgonsol, det var inte meningen att bara ligga där.

Översvämmad av min egen spegelbild, och intrasslad av vägen därifrån, packar jag väskan och ställer mig upp, för en resa utan mål och no direction home, säg hej då om du ser mig, så ska jag säga hallå till dig.