951. Tiny tears

Hon har knullat allt som rör sig och jag står still idag,
för jag glömt av hur man går.

Ibland känns det som att jag inte finns, lever jag, som att jag inte är här på riktigt, är jag här på riktigt, verkligen, som att jag bara sitter här och skriver, skriver, andras ord, såna som några andra redan skrivit, som några andra borde skriva och göra det bättre än mig, för att dom kan, för att dom vet, hur man stakar ut meningarna, så att det flyter iväg som en flod mot horisonten, en sån där historia som alla gillar, skriv den och jag ska läsa varenda ord; som att jag inte har någon rätt att sitta här, som att jag bara sitter här, och det droppar, droppar, regn, och det är översvämning där jag står.

Hallå, jag är klar nu, jag är redo att gå härifrån.

Bara känslan, känslan av att en mordhistoria rullas upp under tinningen, bakom min rygg, en sån där pedofilhärva som blir större och större och slutar med några apatiska leenden i en belgisk domstol. Nu fick dom så dom teg, men när jag vänder mig om är det bara jag, och min spegelbild, vi brukar sjunga ibland. Och ibland så undrar jag om spegelbilden ljuger. Är det mitt fel, är allting mitt fel, det verkar nästan så.

Och vi sjunger ibland, vi sjunger ibland, i kanon, vi sjunger låtrader som vi lärt oss, för att vi hatar dom, för att dom bär på någonting som alltid varit för tyngre än oss, för stort för att bära, som sanningen, det är sanningen som ligger där och jag försöker alltid komma därifrån, vi sjunger ibland, vi sjunger raderna vi aldrig förstod, som vi aldrig förstod för att dom betydde någonting, betydde mer, mer, än våra egna förlorade liv;

"How can you hurt someone so much your supposed to care for
Someone you said you'd always be there for
But when that water breaks you know you're gonna cry, cry
When those tears start rolling you'll be back"

Tindersticks - Tiny tears