944. Tystnaden

Tittar på Kate Moss, igen
knäckt, nästan kär;
utan att ha någon att vara kär i
se men inte röra,
skratta utan att höra och så
motas jag ut på en scen
där alla applåderar och vad gör
jag här
vad gör jag här
och till slut tystnar dom

kvar finns bara jag
& tystnaden

sjung en sång
ropar dom från första parkett
sjung en sång
vi har betalat för att komma in

men jag kan inte sjunga
jag kan inte sjunga
ni måste ha tagit fel
sen faller ridån ner
och min familj kommer dit
dom frågar hur jag mår
och tittar på mig som att jag
har skämt ut mig
och dom på samma gång
och jag säger förlåt
förlåt
det var inte meningen

tankarna snurrar
och jag är fast i en karusell
jag inte kommer bort ifrån
som snurrar för snabbt
för att hoppa av
som snurrar för långsamt
för att stanna kvar
ge mig en ledare
att följa efter
ge mig någon som kan säga
hur fin jag är

bilder i svart och vitt
och en man i kostym som
frågar vad gör du här
vad gör du här
natt efter natt och
ibland på morgonen