945. Bruna löv

Mina fingrar är korta
och naglarna av
men jag försöker lära
mig ditt namn utantill

uttala varje ord som
om jag lärde mig
dom igår

är du en sån som
sparkar stenar framför
dig eller låter
du kärleken bli
gammal i dig

jag rör skeden
i kaffet så att
mjölken hamnar
underst har jag
lärt mig att
förtränga sanningen
för att lägga
drömmarna om
framtiden längst
ner
tankarna på
dig överst
och mina händer
mittemellan
så att jag fortfarande
kan röra om i
kaffet om jag vill

kommer du ihåg när
vi låg på rygg i
allén och lät alla
bruna löv landa över
oss för att dom
kanske behövde det
för att vi inte hade
någon annanstans att
ta vägen och jag har
räknat bruna löv
i mitt liv som SMS:en
som aldrig kom ett
brunt löv för varje
sång väntat på dom
som räknar mig
och säger hallå
kanske vänder sig om
och säger hej då

en vänd rygg för
varje steg och jag är
äldre nu men mina
fingrar är lika
korta som förut
jag är stor nu och
har fått pubishår
men tankarna om
framtiden håller
mig kvar på platsen
där jag stod
igår

och alla vikta
pappersflygplan viks
upp igen för ett
nytt spel i en ny
stad och det är
inte mitt fel
det är inte mitt fel
säger jag till
busschauffören när
jag går på men
det verkar inte
som att han förstår