971. The boy who wasn't here

Ibland bygger
vi upp murar inte för
att stänga ute folk
utan för att se
vilka som är starka nog
att slå dom ner och
jag var bara ett
barn när vi först
kysstes och ändå
yngre när
du gick därifrån sa
jag älskar dig
jag älskar dig men
ibland så ljuger
kärleken

drömde jag om en
nyhetsuppläsare på
TV som satt i trasig
kostym och yvig frisyr
blodiga ögon och
spräcklig slips han läste
upp ett telegram med
hes röst; digerdöden
fanns inte det var bara
ett stycke poesi sen
harklade han sig hostade
upp gårdagens tobak
klämde ut en finne var
och gick därifrån

det var en lång natt jag
låg i fosterställning och
darrade som ett asplöv
på sin gren i rädsla
för att ramla ner och
vaknade upp av att solen
fortfarande inte gått upp
med skoskav på hälarna
och täcket liggande bredvid
som ett andra jag
som ett andra jag
frågade jag hur mår du
men kvar fanns bara
psssssst
psssssst kvar fanns bara
tystnaden

"Bukowski är GUD" står
det på en tegelvägg nära
huset där jag bor och
ibland undrar jag hur
det skulle vara att åka
ända till England
Manchester där fabrikernas
klockor visslar arbetarnas
förnamn och efternamn
att åka dit och klottra
"I wasn't here" på en
busshållplats bara för att
missa bussen
därifrån "Bukowski är
GUD" står det på
tegelväggen nära huset
där jag bor och ibland
när jag går hem
från de där festerna när
Marie hånglar med
alla utom mig full
ensam och med händerna
i fickorna håller jag
med HÅLLER jag med

MÖRDAREN GÅR FRI-
rubriker över hela
stan och när jag
vänder mig om verkar
alla titta på mig och det
känns som att all
trycksvärta handlar om
mig förlåt jag
ska inte göra så igen
jag ska inte mörda
någon igen (JAG LOVAR
PÅ MIN MORSAS DÖD)
eller vad
säger man så att
dom förstår
förlåter och går
därifrån (VAD SÄGER
MAN OM MORSAN
REDAN ÄR DÖD?)

WE KNOW TIME
ropade Dean till Sal
i New York och hallå
det är Cassius Clay jag
är 17 år och jag tror
jag förstår jag är bara
inte så stark som jag
tror så stark som jag trodde
jag var när alla stod
i rökrutan med ciggen
under pekfingrarna instoppade
jeans i svarta sockar keps
ADIDAS-skor stod där
puffade munbloss hostade
och snackade
om framtiden

vi skrattar åt Paris Hilton
nu för hon är en
sån man skrattar åt
vi skrattar åt Paris
Hilton sen går vi
hem till internet laddar
ner porr och kallar
det för kärlek
så älska mig
om jag får titta på dig
titta på mig
för jag vill veta
vad kärlek är

och vi ska leva lyckliga
i alla våra dagar och
VI SKA LEVA LYCKLIGA
I ALLA VÅRA DAGAR-slut
på filmer sa alltid
mer om mitt liv
än dom som skrev att
allt är över nu vi kan
lika gärna ta livet
av oss på samma
gång jag är bara inte
där just nu jag står
bredvid snett
utanför och tittar på

jag var bara inte där
när sista tåget gick
och folket på
första parkett applåderade
kanske när
clownen grät men
andra satt bara där och
frågade vart clownen
som skrattar är

jag var bara inte
där när sista tåget gick
och det känns som
att livet börjar om
på nytt igen
varje gång jag vaknar
på morgonen varje
gång jag reser mig
upp varje gång
jag blinkar med ögonen
varje gång jag vänder
mig om och du
säger förlåt
förlåt förlåt förlåt
förlåt det är
inte ditt fel och
det är inte mitt fel
heller för ibland
så ljuger kärleken
borrar jag ner händerna
i fickorna tänker
på Manchester
och håller med

jag var bara inte där
när sista tåget gick