1122. Som en fågel på sin gren

Jag har
svurit mot varenda
en som har
sträckt sig
efter mig spottat
och slagits
i självförsvar mot
dom som bara
ville säga
hur fin jag var

jag har harklat
mig och
ställt mig upp
en käftsmäll
framför spegeln
och sagt
vem är du
vem är du
och vart kommer du ifrån
vem är du
vem är du
och vem har bett dig komma hit

så dra
och jag drog
men jag svär
på

om jag
om jag har
varit förjävlig
jag hoppas att
du bara kan låta
det gå

som en fågel
i sitt ägg
som en älg
med sitt horn
har jag rivit
isär alla dom
som sträckt sig
efter mig

men jag svär
med mina ord
och på alla
dom jag gjort
fel att
det var för
deras skull
jag ställde mig
här och räknade
både fingrar
och tår

som en fågel
på sin gren
som en fullmåne
i sin vass
har jag försökt
med mina
steg att
bli fri

om jag
om jag har varit falsk
jag hoppas du
förstår att
det inte var
mot dig

jag såg Mustafa
Mohammad luta
sig mot sin
fru och den
vackra frun
lutade sig mot
en säng
utan örngott

står jag kvar
i spegeln
och räknar
en gång till

för fula fåglar
flyger också
och alla
kan spela luftgitarr