Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Wednesday, December 13, 2006

1476. Ett år

12 december

Ställde mig framför spegeln. Trotsade min fobi. Det såg ut som att killen på andra sidan kollade på mig som om han inte visste vem jag var. Som om han inte brydde sig. Men samtidigt, av undran vad jag gjorde där fortsatte att kolla. Jag tittade på han med uppspända ögon, som en pappa tittar på sin förlorade son. Som om jag med blicken försökte skrika; vet du inte vem jag är? Som man tittar på en vän man inte sett på ett tag, när man möter han på stan. Och vid första ögonkastet kan man utröna om man fortfarande är vänner. Eller om han har blivit vuxen och skaffat barn. Killen på andra sidan spegeln tittade på mig med just en sådan blick. Som om jag hade blivit vuxen och skaffat barn. Det skrämde mig.

Jag är inte sån.

Vem skulle jag i så fall ha fått barn med?


13 december

J. ringde idag. Klockan var kanske 3 på natten. Hon var full och ville dricka öl med mig. Jag sa att jag var upptagen, men att jag kunde ta en cigarett med henne om hon kom förbi. Vi tog en cigarett och hon krokade fast i min arm. Så gick vi ut på stan och såg en balkong med människor dansande. Frågade dom som dansade om vi kunde komma in, dom sa att det var okay. I köket var det fullt av människor och lugn musik. Samtalande om döden och någon kille sa att han hade blivit kär i sin kusins kusin på sin morbrors begravning. Alla skrattade. Dom bjöd på sprit och vin. Vi tog ett glas. J. kramade mig och klängde och sa att vi borde festa fler gånger. Sen ringde hennes mobil, hon sa aha, aha, aha, och lade på. Tittade upp och sa att hon var tvungen att gå hem, att det var A. som var orolig. Hennes pojkvän, jag sa okay och vi sprang ut på stan igen. Hittade en tidningskille, följde efter honom och plockade upp några tidningar när han sprungit in i ett trapphus. Sprang därifrån, skrattande. Hon kom fram till ett hus och sa att A. bodde där, vi sa hej då. Hon verkade olycklig. Jag försökte låtsas som att jag inte brydde mig, och egentligen brydde jag mig inte. Hon tryckte portkoden, porten stängdes och jag vandrade hemåt. Det regnade och jag trippade över pölarna i asfalten. Händerna i fickorna. Blicken på fötterna. Ensam.

3 Comments:

At 6:15 PM, Anonymous Anonymous said...

Fint...du är inte ensam hurru!

 
At 4:20 PM, Blogger LITTLE LUCY said...

"Jag försökte låtsas som att jag inte brydde mig, och egentligen brydde jag mig inte. "

Jag älskar det där.

 
At 12:56 PM, Blogger Alfredo Augusto said...

ni är sweet. <3

 

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com