"Who shot John F Kennedy?"

Jag hatar det, och lägger föraktet under mig. Bär mig eller släpp mig. Men ta mig någonstans. De lägger orden under sig så fint,, som mattor vävda för hand och silkestrådar bränns som huden på ett bränt barns sista dröm om friheten.. vi såg Bush vinna och vi sa hej då till segraren när han gick paraden fram och jag vill inte prata om politik för de målar allt så svart och vitt och där finns inga känslor.. men,, "Who shot John F. Kennedy?"..de lägger orden under sig, så fint, så jävla fint, som röda mattor framför privatflygplanen som flyger över hela jorden och i privatplanen diskuteras regnskogar och hur ska vi dra ner allt det där som målar det gröna till grått, och privatplanen borde störta någon gång, eller skjutas ner över Bagdad där regnet förvandlats till blod och soldaterna som inte kan åka hem till jul och familjerna som inte vet om tomtar finns. "Everyone knows the perfect crime, killing time". De lägger orden så fint under sig, som författarna till en dansbandsballad. De tror att orden måste placeras ihop och de placerar orden ihop.. människorna som tänker och vet.. författarna som tänker tankar och låter orden fånga tankarna.. inte de, som låter orden tänka och lägger sig bland orden, på rygg som om de skulle dö eller inte dö men det spelar ingen roll för ett ord kan berätta om mitt liv när allt det andra har sprungit för långt bort. De tänker med känslorna, jag känner med tankarna, som Fernando Pessoa skrev.