Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Wednesday, January 26, 2005

26 januari: today...

Blah, blah, blah.

Regn som droppar. Fåglar som faller. Änglar som dör. Små barn i lera begravs. What is happening, kan man undra ibland. What's going on, kan man undra ibland. Jag bara sitter här, och ser gråa, blåa, mörka, och eländiga jävla dagar springa förbi. De verkar ha så bråttom. Alla dagar hand i hand. Lika jävligt enfaldiga, lika jävligt identiska. Som om de stått framför spegeln i hundra år bara för att sminka sig, och sen, verkligen, verkligen, verkligen, springa förbi utanför fönstret där jag går.

Ge mig upplopp, ge mig någonting att leva för. En tjej i BH, Svetlana från Ryssland, 22 år. Jag skämtade, nu skämtade jag igen. Men det får leva kvar, för jag kan inte radera någonting. Inte ett skit, inte ett piss. Det vore som att äta sin egen avföring, det vore som att drinka sin egen urin. Ett fall för "Frost", ett fall för Henning Mankell, ett fall för en fetis(h)tjock Leif GW Person, men knappast ett fall för mig.

Ett fall bakåt, eller ett fall framåt. En nacksving och ett parteröverläge. Ner i brygga, och rulla runt. Är det inte tragiskt att kranen Karelin förlorade sin sista match? Den jävla smörbönan till amerikan, den jävla idioten, kunde väl bara lagt sig ner. Så Karelin kunde strypa överarmen och blinka så där med ögat.

Folk kollar namnsdagar i almanackan, och skickar grattis-SMS. Snälla, vad lever alla jävla för?

Ray Davies, vad levde du för?

Snälla skicka ett vykort, för jag undrar så.

Missa inte, Eurosport 09:30 imon: världens bästa Federer mot en tennisryss.. who knows.. jag gissar på: 7-5, 6-4, 6-1...

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com