En Bob Dylan-lista..

Listan ikväll var skitlätt. Typ som när Bergman the maaan skulle ge priset till en totalt ointressant Mikael P. i en skitgala för kultursnobbarna som står stilla och tror att de är nåt.. de kommer stå likadant i 15000 år, tills någon fattar att de inte är mer än skiten på sina lackade skor.. som Strindberg, han skulle aldrig ha satt sig där.. skjut DOM, eller låt DOM vara.

Äh, det är bara medelmåttans hyllning till en stor man. Jag står ensam i mitt rum med ett ben tryckt mot väggen och en cigg och stort hår och försöker se ut som de maaaan och undrar om jag någonsin kommer därifrån. Bilden i mitt sovrum, över min säng på en Bob Dylan version 1965. Ah la la, jag vill riva ut ramen och sjunga med i sången, sjunga med i Lay lady Lay... Parodin, som blir verklighet. Yäh, medelmåttans hyllning till sin idol, Oscar Wilde.

Ahhhhhh...haaa.. när det är kallt ute och fullmåne...

Bob Dylan. Inte bästa låtarna, ingen sån lista. Bara känsla, skriet för en färgblind publik, skriet i en neonversion. Jag är typ fast i Bob Dylan.

1. If you see her, say HELLO - haaa, Dylan-boy är nere i brygga och tror att han aldrig ska komma därifrån. Frugan stack och nu står han där. Som en krympling, som en liten jävel, som en Vietnam-veteran utan vapen i farlig situation. Totally handikappad! Åh så lägger han sig ner och viskar till alla som ser på och viskar orden, viskar det här, och alla bara springer fram till honom och kramar honom och säger att han är rätt så fin ändå.

2. Mississipi - Jag gillar en man som liksom åldras med hedern i behåll. Jag hör det i rösten och i den här låten. Det låter som han alltid velat bli så där. Som han alltid varit gubben i en pojkspolings kropp. Den här låten är så jävla bra!!! Den bästa låten från "Love and theft", den bästa han gjort på typ hur länge som helst.

3. Lay lady lay - Ahhh, den är vacker. Den är så jävla fin. Trumslagen på grytlocken typ.. och den rösten, som förkläder en liten kropp i en stor operasångares kavaj och kostym och frack och hatt och tjocka, feta, övereleganta, stolta, dubbelhaka.

4. Girl from the north country - Hoooo, jag skulle vilja ha skrivit den här låten själv. Skitfin, oavsett vem den handlar om. Som alla Dylanfanatiker undrat i typ 100 år nu.

5. Shelter from the storm - En till Blood on the tracks?! Do ya know why?? HA?? För att Blood on the tracks har nerven, och han har nerven utanför och hjärtat pumpar på helspänn och fuck, han vill bara springa ifrån sig själv och springa ifrån spegeln som målar en tragisk jävel, en lämnad karl, en misslyckad man!! Lalala, bara bara sanna poeter kan göra någoting alls av en sån situation, ååhh vet ni, bara Bob Dylan kan nooog göra något så JÄVLA VACKERT av en sån situation.

Men det är my point of view. Alltså.