Bob Dylan, del 12 av hundra år

De ser på Bob Dylan som ingen annan, ya know. De beundrar honom för hans tankar, och för att han alltid verkar tycka rätt. Jag beundrar honom inte för det, och det är smärtsamt. Jag beundrar honom för så små grejer som hur han står, hans stora frisyr, hans blick, hans sätt att vara. Men mest av allt för hur han står. Han är en liten man i fåraull. Han är spottad på, men han reste sig till slut. Han är som en James Dean-figur och en James Dean-roll i berättelse om mitt liv. En James Dean som ser sin motståndare åka ner för ett stup och sprängas i bitar, men fortsätter gå. En ung rebell, en jävel, en ung rebell i gammalt skinn, en ung rebell i fåraull.

Hans röst är ingenting, och han var inte min. Det var Jean i samma klass och det var alla kultursnobbars unge, och de spelade hans musik på en svenskalektion en gång när jag var 17 år och jag fattade ingenting, den jävla harmonican, jag trodde den var där för att provocera, för att kolla hur vi reagerade. Och banda in våra känslor på Jeans webkamera, skicka till ett Dylanforum, och skrattas åt. ”Visions of Joanna”. Det finns en vacker låtrad där, som går, typ: ”We sit here stranded though we’re all doin' or best to deny it”.

Bob Dylan har blivit mycket mer än vän än en gud. Jag får lika mycket ut av Bob Dylan genom att titta på en bild på honom, som att höra en låt. Den stora frisyren, och den ensamma blicken. Och sättet han pratar på i ”Don’t look back”, någon jazz-rythm, ah, och dialekten, en uråldrig Guthrie-dialekt. Och sättet att prata, han har aldrig rätt för han tänker inte så, han tänker inte med logik, aldrig så, han tänker med känslorna, eller nåt, som Fernando Pessoa skrev, så fint, så jävla fint, en gång.

Jag måste skriva saker snabbt, för tiden hinner ikapp mig. Jag flyr mina ord, sen överger de mig. Och sveket, att se orden dra, är värre än att hinnas ikapp av tiden. Men när tiden hinner ikapp och tar mig på ryggen, så blir det nästan ohållbart. Så jävla tungt, bara så jävla tungt.

How does it feel? How does it fel? Like a rolling stone.