Listan i dag

Det låter så knastrigt och jävligt knakigt.

Run run run.

They all look the same.

Listan: Orsaker till extas: ni kommer ihåg han som sa det först. Jag är en mainstreamer som lärt mig skriva av. Jag är en mainstreamer som lärt mig det här, och snart glömmer av allt det andra. Glömmer av det nu. Eller när som helst.

1. Nina Gordon - Straight out of Compton - "Crazy motherfucker named Ice cube", i popversion. Ha, med en liten flickröst. Bara idén är så jävla genial. Som att Jay-Z spelade in ett 'grått' album. Om Ryan Adams hade spelat in Straight outta compton, fy fan vad bra det hade kunnat bli. Fy fan vad bra det borde bli. Eller Ed Hardcourt. Eller M. Ward. Eller Sufjan Stevens. Någon som kan.

2. Gordon Banks räddning på Péles nick. VM 1970. Ni vet när och hur. Péle går upp i luften, nickar mot den vänstra stolpen. Gordon Banks är där och styr upp bollen i luften. Vilken jävla räddning, vilken jävla räddning.



3. Velvet Underground - Run run run - Och igen och igen, vilken låt. Knastret och bruset, och kören som pumpar i, och trycker på bakifrån. Poooo. Hoooo. Det är knastrigt och så jävla knakigt.

"And she would run,
run, run, run, run
Take a drag or two
Run, run, run, run, run
Gypsy Death and you
Tell you whatcha do"

4. Anna Ternheim - Shoreline - Det är typ först nu som jag fattar hur jävla vacker lyriken är, hur jävla små Broder Daniel är. I naken pop, utan manliga attribut. Utan ens svart smink att gömma sig bakom. Bara naket, och så jävla naket.

"Ever since I was eight or nine
I´ve been standing on the shoreline
for all my life I´ve been waiting
for something lasting
you loose your hunger and you loose your way
you get confused and then you fade away"

5. Magnolia - Och regnet av paddor. Det är ju så jävla vackert, och så jävla fint. Regnet av paddor, och vad händer sen...