Spegeln

Väggar, det är väggar överallt. Och mellan väggarna går människor som oss. Försöker se, men orkar inte riktigt ända upp. Gråa väggar, gråa som oss. Så le, du kanske är med i "dolda kameran", trots allt. The truman show, the truman show.

Bekännelsen och iakttagelsen, när det är samma sak. Jag fastnar i spegeln, men vågar inte se. Jag tittar med fingrarna skyddande bredvid, skyddande mina ögon. Som "The Shining", när jag var 13 år. Tittar ner, och vågar inte titta upp.

Tittar upp, och går därifrån.

Apatin som lägger sig över vardagen, vi förbannar det gråa i grått. För allt är bara ord, och allt är bara ord.

På vägen står Jean Claude Van Damme. På andra sidan står Brad Pitt.

Jag sätter upp en plansch på väggen för att slippa se, och jag sätter upp en plansch över fönstret för att slippa se. Och. Jag målar spegeln svart. För att inte vara där. För att drömma mig bort. För att låtsas springa.

Som en kroppsmålning.
Som ett självporträtt.
Jag målar spegeln svart.
Och går därifrån.