Olle & jag

Slaktade får i en fårhage. Jag var också där. Men jag såg aldrig någon gå därifrån, det var därför jag stod kvar så länge. Det är därför jag står där än. Och räknar fingrar mot en utbränd horisont. Uppbrända kor i en lada. Jag var också där. Hö som torkat och plockats in av bonden som gift sig med grannfrun och knullat byn en i sänder och ber böner till prästen med hembränt till andaktsvin. Jag var också där, och jag satt längst fram. Jag satt längst fram och läste bibeln som om den betydde någonting, jag läste bibeln som om den var ännu ett försök till att förklara sanningen och vad gör jag här tänkte jag när jag satt där och sjöng kyrkopsalmer som jag sjöng en popsång av Broder Daniel och vände mig om, till resten av församlingen som också satt där men som inte verkade vilja fatta och gömde alla svar i undanskymda vindar med secondhand-kläder i garderoben och en svarvad smörkniv av Olle årskurs 5, ligger också där. Och de har sina liv i slipsknutar som putsats till och de har sina liv i kläderna utan damm och de dammsuger sina lägenheter i brist på ett extrainsatt nyhetsreportage om barnen i Calcutta som bara ligger där. I tidsfördriv, och Olle gjorde en smörkniv till i tidsfördriv, när gänget och tjejen med toffs spelade boll och valde lag och hade rast och hånglade bakom förrådet och klättrade i träd och slogs på skoj. Och jag vände mig mot församlingen, denna gråa massa av rynkigt skinn och försmädliga ögon som gömmer alla hemligheter till de förtrogna skaran och pratar rykten bakom ryggen och biktar sig för gud och prästen som gör alla lögner till en fredagsunderhållning för polarna på nätet och lägger ut en blogg där alla läser, och inte fattar, men läser ändå.

Jag var där, jag var där.

Och jag vände mig om mot församlingen och sa att det är bäst att dansa nu. För snart kommer Gud och plockar upp oss och kammar oss i mittbenor och knullar oss i röven så dansa nu, innan det blir pannkaka av hela smeten. Och det var ingen som dansade, de sjöng som de hade sjungit i hundra år, och de rättade till sina slipsknutar som de hade knutit förra veckan, och de låtsades som att ingenting hade hänt. Som att jag inte fanns. Och jag satte mig ner med armarna i kors och läste Bibeln igen.

Fy fan för bibeln.

Och Olle plockade hem ett svarvat kors från träslöjden, och jag såg det. Skevt, och morsan och farsan sa att det var skevt. Och Olle frågade om det spelade någon roll. Och morsan och farsan svarade med Guds namn, och det svarade ja. De sa: ”Lilla Olle, sånt spelar faktiskt en roll”.

Jag var där också, och det var jag som gjorde Olle till martyr och rebell och sen lyssnade vi på Beach Boys och klistrade upp ”Che” Guevara på väggarna. Och sen ställde vi oss upp i församlingen och sa ”revolution”. Jag har aldrig sett de andra kukarna igen.