Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Thursday, April 21, 2005

Syna dom!

Syna mina ord. Jag andas ut - andedräkten av dött gräs.
Små, små, små, moln. Nätta, och med vingar.
Avgaser i mörk rök, kan inte ge mig någonting.
Syna dom! Syna dom!
Vad given ger, är ingenting. Vad som ligger på bordet, finns inte.
Vad jag har, finns på min hand. Redo att synas och läggas ut!
Syna dom! Syna dom!

Och kärleken, och kärleken.

Jag tycker synd om er, era fromma jävlar.
Jag tycker synd om Rom, med dess tomma själar.

Men vad knekten gav mig, tar han snabbt tillbaka.
Vad kungen skänkte, får jag betala igen.
Och vad drottningen sa, måste jag förvalta väl.
Men min hand, ni ska se min hand.
Och jag låter handen, min hand, göra som den vill.

***

En blöt kropp, veckad, vinklad, vrickad, och vriden ut och in.

***

Jag var här, men säg ingenting. Jag var här på besök och tittade in. Som en litet barn framför en stor skyltdocka. Så som i himmelen, som om stjärnorna trillat ner, så som jag lever mitt liv. Bara på besök, bara på skämt. Med väskan packad för att kunna dra igen. Med kniven dragen, med revolven laddad, för att kunna skydda mig. Med några snälla ord för att kunna vinna en vän. Med en bandspelare i bakfickan, för att kunna behålla den. Och en penna i handen, för fantasin, för drömmarna, och för sanningen. För förbannelsen. För att kunna behålla mig själv, om jag vill, om jag verkligen vill. Men en penna, som en penna, för att i alla fall ha ett val.

***

> 2004, 14 januari: Han pratade för sig själv; tyst nog för vindarna, högt nog för att höras, och bryta i genom deras barrikad. Som i ett förhör, som om han förhörde sig själv. Han ställde frågorna, och svarade med gester. "Har du givit världen någon kärlek idag?". Sen lade han sig ner, på rygg, med armarna liggande bredvid; lade huvudet på lut. Som för att berättiga ett "Nej!", som för att säga till världen att världen inte finns, som för att säga till vindarna att han ligger där, och säga till vindarna att han faktiskt inte finns.

> 2004, 16 januari: Där ligger sanningen: vass som ett rakblad men mjuk som en nejlika. Jag vill egentligen bara gå fram och spotta på den. Men den kanske biter mig. Jag vill klappa den, men den kanske går av. Så jag betraktar på håll, ungefär som med fiender.

***

Primal Scream - Higher than the sun
M Ward - One life away

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com