Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Friday, May 27, 2005

Basket och folköl.

I love how you love me.
I love how you loved me.
Soon, I’ll be gone.
Soon, I will write:
I loved how you loved me.
But I can still fee l the taste:
Staring out the window,
With you by my side,
A misty, misty morning,
Still laying in the bed,
And laying in the bed,
Forever.
As the day pass away.
Listening to Brother Daniel.

***

Världen går av innan den ens föds. Jag sitter på ett kalas för någon slags välgörenhet, där alla slåss, och bruden dödar brudgummen med en tårtspade, och jag står bredvid och ler. Och jag drömde i natt att jag dog. Men jag kunde inte se mig själv död, jag såg mig själv som vanligt, men ingen annan såg att jag fanns. De stod i en ring och grät, när jag gick därifrån. Och det fick mig att tänka, att jag kanske är död ibland.

***

Ikväll, köpa ett flak öl på Willy’s. Billig folköl, "Den glade dansken". Köpa "John Silver". Ta med basketbollen till en skolgård av asfalt och skeva basketkorgar. Ta med den vita bandspelaren. Lyssna på The Kinks "Waterloo sunset", och lyssna på Moldy Peaches, och sånt där. Lite Strokes. Velvet Underground – Waiting for my man. Beatles – A day in the life. Skratta, veva på armarna. Spela basket. Och prata hemlisar. Sommaren är här, jag vill vara kär. Jag tänker på dig, men snart I’ll be gone. Du ringde och sa att du saknade mig, fan, jag sa att jag kunde hälsa på dig ibland. Du log, och skrattade förälskat. Jag drar snart. Bara så du vet, jag drar. Jag drar. Kan inte vara kvar. Jag drar.

***

Egentligen vill jag lyssna på Motown, och äga dansgolvet. Vilket dansgolvet? Vi får väl göra ett. Jag har 6 dl sprit, ska vi blanda en bål? Jag bränner ihop skivan, så lätt. Så snabbt. Så jävla snabbt. Sen kan vi spela basket. Och bli fulla. Jag ska dansa och låtsas att jag flyger i väg.

***

Håkan Hellström – Ramlar.

***

Allt handlar om kärleken, och kärleken handlar om sex. Jag ser livet mer som en resa nu, som att det man får inte alltid är tvunget att behålla, utan kan avlastas, och läggas ut vid vägens kant, om man någon gång, blir tvungen att vända om, och gå hela vägen tillbaka igen. Tidigare har jag burit allt med mig, och skrikit högt av smärta varje gång jag trampat snett.

***

Vad händer sen är det ingen som vet. Jag älskade inte dig, dig. Jag älskade att se dig titta på, när jag blottade mig. Strange fascnination fascinates me. Jag vill se hur långt det kunde gå, hur lång kärleken var. Och jag älskade mig, fyllde bägaren, och lät det som rann över, fylla din kopp. Jag var så ond. Jag ville bara se. Men jag spillde aldrig en enda gång.

***

Om änglar finns, så finns inte jag. Men känn ingen sorg för mig Göteborg.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com