Midnattsångest

Jag orkar inte. Jag orkar inte. Så mycket fuckedUPbabes och bitchar som ...Jag älskar dig - jag älskar dig. Och framför mig går kärringen med tant och säger att bussen skakar för högt och frågar sedan lågt efter närmaste apotek. Och gubben med snor och sån kommer jag också bli. Med basker och rutiga skjortor. Om jag ens kommer dit. Och om jag tuppar av, så ung och fri, så finns orden kvar och orden är ramen och maskan framför ett ansikte som gick åt andra hållet och gjorde grimaser för att inte bli som den, den, den, den jävla masken.

Jag sitter i tystnaden nu, ensam i mitt hus, och spikar egna plakat. Sånna som ska ta över världen, egentligen inte ens vara med i en parad, men synas på håll och verka på sitt sätt.

Jag ska läsa någonting, sen ska jag vandra härifrån. Som jag kom, utan bröd. Ska jag gå, mot min död.

Adjö, adjö. Farväl. Hej då.