Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Thursday, May 12, 2005

Pelle Jöns & döden

Allt är bara jag, jag, jag, jag, jag. I bland blir jag så jävla trött på att bara vara mig själv. Jävla jag. Jävla kukar på fasader som bara jag ser och bussen passerar förbi som om ingenting har hänt, och solen hänger kvar där än. Och tanter i sandaler som bara jag ser, men duvorna pickar deras smulor ändå. Och gubbar med kondomer och flickvänners bananer, som bara jag ser, och blundar, vill inte titta, men känner dofter. Och så jävla trött på att bara vara jag, jag, jag. Och fortfarande bry mig. Om vem jag är. Och hur jag ser ut. Och, fy fan. Vi blir skrynkliga som russin, sen dör vi. Det är också allt, och det är allt jag har att tillägga.

***

"Peter is me, except when he smiles." - Världens bästa Frank Sinatra, 1.

***

Jag var liten, visst var jag liten, och jag trodde på det som stod i tidningar. Jag var liten, på gatan och vilsen. Sen förstod jag. Alla dom, är som oss. Jag trodde att alla som ens tittade varandra hade haft sex. Eller skulle ha det, bakom nästa krök, i nästa gatuhörn. Alla som gick av spårvagnen samtidigt hade gruppsex. En jävla orgie. De som möttes vid trafikljusen, knullade sen. Och, sen hade jag sex själv. Och då förstod jag, att inga har sex - egentligen - men alla säljer sig.

***

På bussen:
Hur jag tittade på hon som satt mitt emot, om hon rörde sig, om hon såg mig. En stilla vinkning, en enda blick. Hur jag bevakade han som gick på, med käpp som en detektor på ett minfält, röjde allt i sin väg, och ändå var han bara så vek, och så liten. Jag bejakade min ställning, mitt jag: det jävla jaget: och kollade ut. Jag ville ha ett gupp som fick alla att trilla ner, och bryta sina lårbenshalsar. Låta silikonen flöda. Så att jag, en gång, kunde hjälpa alla upp, och få mitt namn som tidningsrubrik. Jag ville bara hjälpa gubben upp, men jag har fått så många chanser redan. Och aldrig ens försökt hjälpa någon upp igen.

***

Jag gör alla mina känslor till ord. Och sen skriver jag orden, så många gånger, att de till slut bara tycks vara främmande, som främmande varelser från en annan planet. Och inget mer. Som främmande varelser med väl inövade fraser, och sen en fingervisning åt ett annat håll, in i rymdskeppen, och snabbt därifrån. Kan jag läsa dom? Kan jag förstå? Och jag trycker ner orden, 'dom jävla orden', på en blogg, som för allmänheten säkert är lika overklig och naiv, som wtt UFO-fotografi för de som blev kvar.

***

All the passengers for Allentown wait closer to the track. - Världens bästa Frank Sinatra, 2.

***

På dagis, i dag, 1: Läraren säger: "Gör en ring!".. En liten tjej, kanske 3 år, reser sig upp och ropar: "Gör-ring!". Jag tittar bara förundrat mot läraren, sen mot den lilla tjejen, och säger: "Men lilla du, Göring var ju nazist". Läraren läser en bok, sen går alla på toaletten, sen går vi ut.

***

Jag föreställer mig samhället som en skola, och man kan säga att jag har sett skolan ut och in. Det är så här: Lärare tyglar till sina elever i klassrummen, säger åt dom stöddiga att hålla käften och delar ut MVG till alla som håller tyst. Slår dom som reser sig upp, hånskrattar åt dom som förstod, men gick några steg åt sidan. Och lärarna vandrar allsmäktiga därifrån, slår igen klassrumsdörren med en smäll, och gör 'high fives' med varandra i korridorerna.

***

Men jag är otypisk på håll.

***

På dagis, i dag, 2: Hanna, och Johan följde med mig ut. Tre år gamla. Vi har precis lekt med deg och barnen har gjort långa korvar och rullat ihop korvarna till bullar: "kanelbulle och krämbullar". Vi går ut. Johan goes crazy. Vi vänder upp och ner på varenda jävla sten i hela skolgården. Och hittar en mur. Det är Johan som hittar allt. Och dirigerar. "Insekter, insekter, insekter". Vänder upp på en sten, ligger några myror, och några sniglar. Han borrar fingret genom en larv och säger: "titta!". Jag tittar, och ler försynt åt det saddistiska. Han gör så med några larver till, dödar en mask på mitten med pekfingret och tummen. Får två sniglar på naglarna, som suger sig fast. Jag petar loss dom. Sen, vi hittar en stor, fet, mask. Jag frågar vad den heter, Johan svarar "Pelle Jöns". Sen är det egentligen jag & Johan & Pelle Jöns mot resten av världen. Eller Pelle Jöns mot oss två. Han säger att Pelle Jöns vill bada, och lägger honom i en pöl. Det blir grumligt vatten och vi hittar honom igen efter några minuter. Johan tar Pelle Jöns och lägger honom i solen, bär honom, klappar honom. Sen kommer en annan, Herman, och drar Pelle Jöns ur Johans hand och kastar honom i pölen igen. Vi letar, och hittar honom efter några minuter. Alla är glada. Johan vill att Pelle Jöns ska sova. Han lägger en sten som kudde. Och jag skrattar. Det är så jävla simpelt, och roligt. Sen lägger han en ändå större sten som täcke. Och säger att Pelle Jöns har somnat. Sen kommer Herman igen och stoppar honom i pölen. Vi hittar honom knappt. Herman slänger stora stenar i pölen. Jag säger att Pelle Jöns kan få ont, men skrattar. Efter tio minuter hittar jag Pelle Jöns. Johan tar Pelle Jöns och lägger honom på en klippa. Rullar honom mot klippan, tittar på mig, ler, och säger: "Kanelbulle - kanelbulle". Efter det kommer Herman och trampar på Pelle Jöns, hårt, så att hälften fastnar under skosulan och resterna ligger kvar. Pelle Jöns är död, och Johan goes crazy. Tar alla maskar han hittar och stoppar ner dom i pölen. När vi går in igen, säger Johan till läraren: "Jag och Pedro (jag) har ploppat massa maskar i pölen". Läraren: "Johan, så får du ABSOLUT inte göra, maskar kan inte simma." Jag sitter bredvid, tyst, men ler.

***

Jag gick min väg, en genväg eller nåt, men kom aldrig dit. Och hittar inte hem. Gick med tunga steg, över regntung mark, och
kom
fram till Havanna i gryningen.
Nu sitter jag här, och har tappat bort
vem
jag
är.

***

Skolan eller Rosenbad. Same shit, different dudes. Lärare tyglar till sina elever, nåt så in i helvetet - förbannar dom - förintar dom - och, sen - gör "High fives" och "tummen upp" i korridoren. Med varandra, för dom andra.

***

Sist'en in är en rutten skit / Sist'en in är en hårig pung
Dagisbarnen VS 6:orna.

***

Jag spelar "sten, sax, påse" med döden. Och jag har verkligen haft tur.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com