Döden

Jag tror att när man dör kommer det ner en biffig man med luvtröja och förortssvenska, med en pekpinne i ena handen, och en spikklubba i den andra, och luvan över huvudet och sänkt över ansiktet så att man nätt och jämt kan se hans ögon, och ur bakfickan drar han fram någonting, rotar i fickan och så just när man tar skydd och är beredd på att han ska dra fram revolvern och råna en på pengarna man inte har, så visar han en ordbok, och inför den, får man stå till svars för alla sina ord man någonsin använt. Och dessutom uttala dom rätt. För att komma förbi. Som på ett Zelda-spel. Och för honom ska jag dra ner mina byxor, och vifta på min kuk. Nästan hoppas på att han släpper in mig, men lika mycket hoppas att han sätter spikklubben i kuken, vidare ner till pungen, så att varje spik får var sin nerv. För jag har ingenting mer att tillägga. Verkligen.