"16.42 känslan av mörker"

Jag ar stolt over att fa presentera en dikt av allas var Mongis, pa Havanna, here we goes, luta er tillbaka, sitter ni ner? Ta koppen med te och drick, om ni kanner for det, men LAS:

“mina polkagrisrandiga vantar
ligger blöta i nysnön
efter försök att fånga stjärnorna
och det enda jag har kvar är
skärvor av stjärnstoft
som fastnat
i mina polkagrisrandiga vantar.

din andedräkt är små moln
varma i vinterlängtan
du lekte att du var en drake
och fantasin finns kvar
som glasbitar i fötterna
lika sköra
som dina små moln av andedräkt.

han kastade stenar i kanalen
tungt för att krossa isen
som lagt sig tjock efter hösten
16.42 känslan av mörker
för att bryta isen som byggts upp
kastade han stenar mot dig

hon gick med ansiktet mot himlen
försökte fånga molnen
skapa mönster och figurer
sparkandes tillbaka hans stenar
i ilska över att isen täckte sikten
och att behöva vänta tills nästa vår
för att få se sina stjärnor
där hon gick med ögonen mot rymden”

>>> Och kanslan av att ga hem fran jobbet med Nick Drake pa iPoden och ingenting betyder nagonting och jobbet ar bara ett han, ett javla han mot vem man ar och som igelkotten kryper ihop och sticker ut varenda tagg at olika hall sa klattrar man hela vagen upp till utsiktsplatsen pa Soder dar August Strindberg satt och skrev sitt oga rott och ett rott rum, satter sig ner, pa samma plats dar kanske August Strindberg satt, bara for att titta ner. En dikt om langtan och fortrostan en dikt om olycklig karlek och pojkvan i Malmo nar alla stjarnor blinkar i samma takt som forut och ingen forstar och man packar lunchboxen med samma forakt for imon ar det jobb igen och chefen har sagt ATT OM DU INTE SKARPER DIG, SA... och det dar pekfingret har forfoljt alla som suttit langst bak i klassrummet och tittat ut, enda sen engelskalektionerna i fjarde klass och glosorna som ingen forstod och dikterna av Shakespeare som bara var sa langt ifran virrade tugummin runt fingret, stora hubbabubba-bubblor i haret och pojkarna i Malmo; sa man lutar sig mot vaggen och onskar att igelkottpiggarna ska sticka chefen till dods och en djup ocean av blod dar vi kan segla barkbatar till Malmo och kanske bli nagonting annat an det har, med vind i seglen och polkagrisrandiga vantar i ogonen och en dag blir det nog sa. Sag att det blir sa, snalla.