Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Tuesday, October 25, 2005

Always on my mind

Och jag ser
en dam som
dirigerar taxi-
chauforen

for sa nara
far ingen ga

ett skyltfonster
med dockor
som fossiler
nedslagna och av
med brannmarken
fran topp
till ta
som om dom sager
alla pa samma
gang

det ar ett nytt
spel och vi
vill inte vara
kvar

pa overgangsstallet
gar en gammal
man med kapp
sicksack mellan
stracken
som om han
sager till
all trafik

det ar min tur
nu

busscahufforen
tander annu en
cigarett
och stanger
bakdorrarna extra
hart som om
han sager till
dom som stiger
av

vad var det jag sa

och overallt
pa trottoarerna
trippar folket
forbi

medvetslosa
men
vid
liv

forbi
tidningsforsaljarna
som ger mynten
i handen
och nickar
medahallsamt
som om dom
sager

det var inte meningen

nar
blir det min
tur att
plocka
vildrosor

sager konstapeln
med ena handen
fri

och vem behover
oregelbundna verb
nar man kan saga

I love you

pa alla
sprak
som finns

sager jag
i spegelbilden

med den andra
handen
i
mitt har

tiden laker
alla
sar

sager tanten for
sig sjalv
och stirrar
in i skyltfonstret

dar
inne
spelar dom

Elvis

Always
on
my
mind

for jag
sag ett
naturfenomen

den grona gubben
bytte aldrig
om till
rott

och den gamla
gubben med
kapp star kvar
dar an

raknar ner
sina femton
minuter i
rampljuset
med en hand
full av sar

tittar pa dom
som tittar pa
honom

paminner mig om
han som sa

titta pa mig
jag tittar pa
vatten

jag raknar
bara fiskarna
som simmar
upp
och
ner

for nar regnet
faller
finns det ingen
dar
som ser

fran grenarna
i allen har
alla duvor
trillat av

sager mannen
som saljer
grillspett

till mannen
med
gevarerna

***

Han ryckte tag i min
arm
och sa
super-
modell
jag sa

nar
var
hur

for san ar inte jag

ska jag sta och
stirra in i en
kamera
och forsoka
se
sexig ut

halla

det enda
jag kan formedla
ar en liten bit av mig
med stirrande ogon
och munnen pa glant

snalla

sag att allt det dar
var ett skamt

sa jag tittade pa
honom

det ar alltid
medelalders man
med frack
solglasogon
och sidvaskor
som gor sa

dom sager
skriv ner din langd
och telefonnummer

ser ni inte hur
liten jag ar

och radd

men ring mig
hem
jag har en kansla
av att aldrig
vara dar

vi kan snacka om
vadret
politik
och pop sa klart

och det ar forst
nar jag tittar
mig i spegeln
som jag inser
hur ful jag ar

for ni har
inte sett
nar
loven
fallit ner

vem jag ar

egentligen

slapp ut mig
slapp ut mig

***

Ni vet
kanslan
nar man har statt
och vantat pa en
kompis som aldrig
kommer
i en timma
kanske tva

och ogonblicket
man bestammer sig
for att ga darifran

ar inte den kanslan
den mest ensamma
kanslan som finns

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com