Hangzhou
Fuck det, fuck mig.
Det finns stories i allas ogon, som aldrig blivit told.
Hey. Hey.
Satt pa en lokal pub och drack ol for 2 spann, spelade tarningsspel och det var det slags stalle dar du blundar, tittar upp, och forvantar dig att se Bob Dylan, 20 ar, sta och halla sin gitarr pa sned. Roken ringlade sig som en dimma fran bord till bord och vi vande plastglaset med tarningar upp och ner, som i trans. Bestallde in mer ol. Kanadensaren, rattade till sin skjorta. Satte sig uppratt och tande en cigarett som om det var ett sammantrade pa G. Australiensaren bredvid mig, 27 ar, med skagg, och stor frisyr, vande sig mot mig och vi hade ett langt samtal om att aldrig jobba for nagon annan och aldrig slosa bort tid pa nagot annat an det man vill. Vi ar bara har ett tag, och han tande annu en cigg, vi bestallde in tva rundor till, pa samma gang, och snackade om Bush, om att Bush blev omvald, om Bush, Bush, och Frankrikes retratt, vi sa fuck dom, som tror att om vi bombar upp hela skiten sa kan vi bygga upp nya byggnader vid ruinens brant, hand i hand, det funkar inte sa. Den andra australiensaren var hans flickvan, sakert, en sot, blond, tjej, som log sa fort den andra australiensaren sa nagot och sa att min engelska hade en sydamerikansk accent och jag sa great, och vi satt dar, och mitt emot satt en kines, som bodde dar och hade bott i Kanada i nio ar, och nu satt vi alla i samma bar och drack ol efter ol. Bestallde in 20 stycken grilllspett till bordet, for 15 spann. At, och lyssnade pa musiken.
Klockan blev 1 och vi drog darifran. Till en annan klubb. Och den australiensiska killen sa att han visste, sa han styrde taxin till ett stort och ode torg och mitt pa torget stod en gubbe med en flagga och jag hade ingen aning vad flaggan och gubben gjorde dar, men vi gick forbi och han var val nagon slags myndighet och i ena hornet av torget fanns ett hal i marken, med en trappa rakt ner och fran halet strommade dunkande musik ut och rok i skenet av neonlampor, vi gick ner dar.
Fucking crazy. Och jag blev kar direkt, langst inne i hornet fanns ett dansgolv inklamt, som rorde sig och plattorna var farger som skiftade nyans och pa dansgolvet stod 20 kineser och skrek och dansade och hoppade, dom hade slipsar och skjortor och tjejerna skrattade och log och pojkarna var i nagon slags, javla, kollektiv extas, som om dom gick pa piller, kom fram till mig, skakade mitt ansikte mellan deras hander och skrek, COME OOOOOOOOOOON! Sa vi bara stod dar, och skrek, COME OOOOOOOOOOON! Och sa stod vi i tio sekunder och jag var helt overtygad om att livet borjade och slutade har och det var klimax for nagonting jag sokt efter anda sen jag lart mig ga och dom hade en stor behallare med rott vin och dom skickade runt behallaren mellan sig och vevade slipsarna i luften och knappte upp nagra knappar pa skjortorna och hoppade runt, och skrek, och vevade magarna, svingade pa hofterna och jag lutade mig mot kanadensaren och skrek, for att overrosta musiken och av ren javla extas, titta pa dom, titta pa dom, ar inte det du ser det vackraste som finns, och han sa ja, och var det inte meningen att vi larde oss sta upp, bara for att kunna dansa sa och neonlamporna delade in rummet i massa olika delar och musiken forenade oss och vi stallde oss upp, dansade, hoppade, skrek, och sjong med.
Och i taxin hem gjorde jag upp en lista pa vilka stader som var mina favoritstader, och det blev en topp-5 av stader som ingen annan dar hade besokt sa jag spottade fram namnen, som, 5. Prag, 4. Munnar, 3. Dubrovnik, 2. Varanasi, och jag sa, forever number one, och det kommer alltid att vara sa svor jag for mig sjalv, att Hangzhou, har och nu, ar varldens basta stad och jag kommer sakna den varje sekund for resten av mitt liv.
Varenda dans, ar bara ett forsok, att minnas tiden, i kallaren, pa en klubb som egentligen inte existerade, bara vibrerade mellan drommar om hur det kunde bli, och forhoppningar om hur det alltid skulle vara. Men vad ar levande, mer levande, dar, just i det nuet som inte lamnar nagonting over for nagon annan an dom som verkligen ar dar, och skriker COME OOOOOOOOOOOON till alla som ror sig, sa vill jag leva mitt liv. Lat mig leva det, sa.
Vi stangde taxidorren extra hart och visste att det aldrig skulle bli lika bra igen.
Fuck det, fuck mig.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home