Hamnkanten

Two dikter som jag skrev now:

1.

Men

varfor vantar jag alltid pa att nagonting ska handa
det hander ingenting

skuggorna faller
solen gar ner

av sig sjalv

jag star har bredvid
beredd
pa att rycka in

men dom som vevar
vevar alltid for langsamt
sager alltid dom
som aker med

och solen
har ocksa flackar
men sant glommer man av
nar varmen stiger

som
jag glommer av maten i ugnen
sa fort det ar nagot bra pa
TV-apparaten

och alla andra glommer av mig
nar jag
bara sitter dar

jag far val skylla mig sjalv
stirrar pa flackarna
i spegelbilden

madrasser av plast
jag har aldrig sagt
att varldssamfundet
skulle funka

utan dig

skyll in pa mig
skyll pa kedjorna

och sa fort nagon sager
att den alskar mig
vantar jag alltid pa ett

men

det har blivit en reflex

och jag star bara dar och ser fanig ut

om jag skulle skriva en historia om mitt liv
ett satt att ga pa
ett satt att sta
skulle jag avsluta det
med ett

MEN

for jag ligger ner
och dor

ser ni inte

det ar bara ord
sager bodeln till prasten
nar han hojer svardet

det ar bara ord
sager kommentatorn
om Brasilien

i skyltfonstret hanger levande barn
nagra prutar
andra forstar

vi betalar lika mycket
for att do
oavsett hur
fattiga
vi ar

vi maste betala for att do

som nagra fornekar
att vi alla lever lika lange

maste vi alla
bikta oss for framlingen
ibland

det ar sant

aven dom som slutat ga
maste nagon gang
resa
sig
upp

och grava sin egen grav

ge mig sprit

och till solnedgangen spelade dom
O sole mio
nar nagra fontaner
spelade dansade
spelade mannen i bakgrunden
pa sin gitarr

det ar inte mitt fel
sager jag
for aven segraren
maste trostas ibland
och alla dom som skriker
har aldrig ratt
skriker jag

men

sen

sa angrar jag mig

star bara dar tyst

och ser fanig ut


2.

I Halstahammar sitter en kille
pa Skunk
skriver sina egna dikter
om att inte passa in
pa andra sidan
skarmen
sitter jag
skaver mina ben
mot
relingen

allt ar bara ord
sager poeten
nar han skriver
ett karleksbrev

sa har alla andra ocksa sagt
jag tror pa honom

vad ar solnedgangen om inte
poeterna som beskrivit den

vad ar en vas
om inte vissna solrosor

vad ar en kall somn
i en varm badd
om inte Kafkas dagbocker

vad ar karleken om inte
Bergman vs Bogart
och Paris

vem ar jag
om inte allt det dar

vem fan ar jag
vem fan ar jag

slapp ut mig
slapp ut mig

era ruttna
javla
IDIOTER
star pa
hamnkanten
raknar vagor som kommer in
rakna ut mig
sa ska jag hoppa i

under vagorna finns ingenting

kanslan av att inte tillhora
ens
sin egen kropp
ar tomheten av att
producera
alldeles
for mycket hopp

hall i
snart tappar livet
bort dig

hall i mig
sa kan vi do
ihop

vad ska vi gora
nar alla tittar pa
om inte
hoppa i
och simma motstroms
mot vagorna

bara for sakens skull

dom koper telefonkort
for att ringa hem
jag ringer mig sjalv
for
att

andas
hogt
i
fred

beror mig
jag vill kanna hur det kanns
forfors bara
av dom som sager att det branns
diskret
klar ut mig till en farg
letar reda pa
dom som
ar som mig
dom som
sager att varje kansla
bar sin egen
hemlighet

tillsammans blir vi genomskinliga
skuggan tittar pa

aven djavulen
har ett hjarta som dunkar
och sa lange
vagorna rullar
sitter
pojken i Halstammar kvar