Cementpiren

Jag stirrar rakt in i kameran
spegel
spegel
pa vaggen dar

titta pa mig
jag tittar pa dig

paminner mig om
att jag inte
langre har nagot
att forlora

inte heller
nagot
kvar att se

***

Alla ensamma
skyndar sig
som om dom ar
pa vag nagonstans

sa radda for att
bara finnas till
sa vi maste gora
nagonting av det

brandman
forfattare
tandlakare

vad
fan
haller
ni
pa
med

med
flera lager
smink av
existens
forvandlar vi
oss till nagot
vi inte ar

inte star for

men latsas som
om allting
vi gor ar
meningsfullt

make-up'en
har torkat
in som flod-
faror langs
ruinens brant

lappglanset
fagnat
bort under
ton av solljus
klara stjarn-
himlar for
tydliga
horisonter for
att nagonsin
orka resa sig
upp och borja
ga till
ljudet av
gatumusikantens
fiol nar han
vranger adrorna
ut och in

maskaran
runnit ut
bortom molnen
som sa kom hit
men aldrig holl

for sent

jag torkar
vindrutorna
torra med aceton
ett askfat fylld
med matrester
och tandpetare
med parfym

det ar min
fodelsedag
idag

sag hurra
i alla fall

kan ni inte
se att jag
inte har nagot
mal med resans
fard ingenstans
att ta vagen

bara pa vag
till platserna
alla talar om
dom har pratat
lange nog

vilken javla misar
vilken javla misar

sa aker jag ett
varv till i rondellen
dar mina vanner
stod dar farmor
och farfar dog
sager snart ar
det min tur och
okar hastigheten
med helljuset pa

aven du
min Brutus
maste val se
hur liten jag ar

17 ar
17 ar
17 ar

17 ar igen

***

Om man gar ner
for backen pa
The west street
foljer trottoarkanten
forbi bankerna
och gatumusikanterna
pa hogersida gar
hoger in i forsta grand
bortom kladlinjerna
den blinda killen som
spelar fiol pojkarna
som jonglerar och
killarna fran Pakistan
som saljer BBQ under
parasoller pa vagnar
som ibland snurrar runt
svanger vanster dar
ett glasstand saljer
glass fran Italien sa
kommer man till en
gata dar tiden star still

Yangshou den forsta
november 2005 var ett
vackert barn med solen
strimlad genom persiennerna
pa andra vaning och
gardinernas hal satte jag
mig ner pa uteserveringen
langst bort och bestallde
in ett helt frukostbord

med
espresso
farskpressad apelsinjuice
youghurt och musli
gronsaksomelette
toast
och en san dar
fruktsallad som man
ater med tandpetare
vattenmelon
paron
apple
kokosnot

och solen sken
det var en san
gata dar Seine
flyter tatt intill
och om man bara
sluter ogonen
sa kan man doppa
tarna i vattnet
for att kanna
hur varmt det ar

sa jag tande en
cigarett och
horde vattnet bubbla
dar fanns grona trad
och varje rorelse
brot tystnaden som
Tylosands strander
later vagorna tyna
bort jag satt med
benen i kors
och ville aldrig
aka darifran

***

Om lycka ar en
ficklampa i morker
sa har jag blandat
mig sjalv lange nog
i spegelbilden
rakt fram med
drommarna
om att lyckas
och komma ut
pa andra sidan
som en
lyklig man

som jag haller
min mobiltelefon
skakar jag hand
med framlingar
nar vibratorn
gar pa och sager
forlat till dom
som sager
hej da och
hej da till
dom som sager
halla ett SMS
fran fel planet
om du bara var har

det
hade
varit
sa
mycket
enklare
da

jag hade kunnat titta
in i dina ogon och
saga sakerna man
bara sager pa film

som Bogart sa till
Bergman vi kommer
alltid ha Paris

jag skulle aldrig
latit dig ga

det
skulle
varit
sa
mycket
enklare
da

sa svart att
gora sig forstadd
pa fel frekvens

vi ar alltid pa
vag nagonstans
sa radda
for att lamnas kvar
nar taget gar
och folket hoppar av
onskar jag att
jag stod nedanfor
och tog emot dig
med en oppen famn
och din favorit-
choklad

en taxibil och
ett rott ljus
mot sirener
pa morgonen och
ett blatt ljus
jag sa svang
vanster sa loser
allt sig svang
vanster dar
bron ar hogst
och cementpiren
sticker ut

vi ar sa radda
for ensamheten
sa vi byter oss
sjalva till dom
som tror dom vet
mot nagra gram
krack ett svulstet
kon och en stilla
bon som julklappsrim
fors vi vidare
till nagon att veta
vad som finns innanfor
julklappspappret
breder vi ut oss

nar tomten kommer
finns bara
brustna drommar
kvar och mannen
i gratt som sager
igen att han vet
som sager vad var
det jag sa nar
fjarilens puppa
klacks och vacks
till liv

star jag pa
perrongen med en
vissen ros i min
hand for dom vantat
lange nog blir
allting sa uppenbart

sa radda for att
hamna utanfor sa
att vi bygger annu
en mur ett hem ett
stangsel att stangas
in bakom till se
och inte se
hur forlorade vi ar

jag rider den svarta
hasten in till stan
och hoppas ingen ser

sa radd for att
bli som alla dom
som sager att
dom vet varfor
solen gar upp
och ner

sa radd for att
forsta min
spegelbild
sa att jag sminkar
mig en gang
till under
lager av existens

till en clown
utan min

forsoker jag
visa dom som
gar forbi att

det
inte
ar
sa
javla
latt

att lamnas
utanfor