Ficklampan

Och jag akte ut pa en battripp mellan alla berg som bara sluttade ner i floden och allt det jag sett pa TV lag framfor mig och rorde sig om jag sa bara vande mig om och gamla man pa flottar stakade sig upp motstroms och vi satt pa en liten bat och jag tankte "jag har flutit motstroms sen vi lekte", och tankte att jag maste skriva en dikt av den raden, och jag motte en man, kille, man, fran Montreal, Kanada och han sa att han var valdigt lik Lenin och han var en kopia och jag fragade om det var darfor han reste till Kina och han sa Kina & Ryssland, och skrattade, och maan, du skulle hora hans skratt: han skrattade med hela kroppen, oppnade munnen, lat ogonen stirra och pupillerna rulla, vrakte ut tungen och lat skrattet rulla ut over hela an som vagor efter en kastad macka och vi kakade pa en mexikansk restaurang och jag at pizza med oliver och biff och han at en curry-ratt med ris och kyckling och sen fick vi en flyer pa varat bord om gratis ol om vi snackar med nagra kinesiska engelskastudenter och vi gick dit och hade redan druckit nagra ol och, WTF, vi mottes av 80 kinesiska flickor som stormade mot oss och sa SIT HERE, SIT HERE, och jag hamnade vid ett bord med en pojke och tio flickor och dom fragade samma elva fragor efter varandra: WHERE DO YOU COME FROM, och jag svarade SWEDEN, och dom sa SORRY, WE DON'T UNDERSTAND, och jag sa Scandinavia, Europe, och dom fattade inte, och jag sa ENGLAND, RUSSIA, GERMANY och dom sa AOH, YOU COME FROM GERMANY och jag korde vidare pa det och sa fortsatte det och vi satt dar i en halvtimma och jag sneglade over mot kanadensaren och han satt i en myggsvarm av kinesiska studenter och vrakte ut sitt skratt sa att skolbyggnaden vibrerade och dom gav oss ol efter ol efter det och kanadensaren blev full och sprang fram och tillbaka till toaletten och sen gick vi vidare till en annan bar och fortsatte dricka ol och kanadensaren fragade alla runt bordet; 50-arig amerikan, 40-arig engelsman, 30-arig australiensare, 25-arig irlandska, 45-arig amerikan som sag ut precis som John Cleese, jag, 30-arig korean, WHAT IS HAPPINESS? Och irlandskan sa att lycka ar pengar och kanadensaren lutade sig over bordet, andades en gang och sa med dov rost, I'm a little bit disappointed with that answer och det var bara ett av de mest komiska ogonblicken pa hur lange som helst och killen fran Australien sa att lycka ar en ficklampa i ett morker, och jag sa att jag alltid ar radd for att batteriet ska ta slut, nar jag tander ficklampor, och det ar nog sa, och han fortsatte fraga alla som ens bara passerade forbi och vi drack mer ol och gick upp till takterassen pa en klubb och spelade biljard och dar fanns en fransman med sondriga klader som om han kladde ner sig bara for att passa in och som att det rackte med det och yes, yes, yes, yes, yes, klockan 4 stangde dom takterassen och jag och koreanen ledde kanadensaren hem till hotellet och sen gick vi ut och kopte fisk och sniglar och nudlar och biff, pa en stor matmarknad och vi satt dar och bara lat tiden ga, som sand slinker ut mellan for sma fingrar och vi lat tiden slinka ut mellan alldeles for langvariga ogonblink och morgonen efter gick jag upp och solen sken och jag hittade den gatan, som bara finns pa film.

En san dar gata ni vet, dar man tror man vet att Seine flyter precis bredvid. Med grona trad, och uteservering overallt och varje rorelse bryter tystnaden som stenar bryter spegelglas och jag har hallt min ficklampa lange nog, riktad mot spegeln, och latit den blanda mig till grastarr, och vad fick jag ut av lyckan i allt det dar, vad fick jag ut av att vara har, nar drommarna alltid drar mig isar, till platser jag varit pa forut, for manga ganger, for liten, och for klen.