883. Domino
Jag slåss aldrig ur
underläge jag ligger bara
död som en fisk
upp och ner på och väntar
jag väntar sen
väntar jag
på att folk ska trakassera
mig för den jag
är och den jag var och
allt det där
jag lämnat kvar av misstag
alla påsar jag glömt
på spårvagnar så döda
mig jag behöver
bara något att dö för
jag behöver ingenting
att dö för någon att dö inför
någon som gråter och skriker
DET ÄR MITT FEL DET
ÄR MITT FEL
men nu spelar vi domino
DET ÄR MITT
FEL DET ÄR MITT FEL men
nu spelar vi domino
någon att dö inför
något att dö utav jag
vill bara veta att jag inte räcker
till att jag inte trampar
snett varenda gång jag ramlar
ner slår upp armarna gråter
och faller ihop det är mitt
sätt att gå mitt
sätt att uttrycka vad som
finns inuti och vad jag
lämnade kvar när andra
barn köper Ramones-
t-shirtar lädernitar baseball-
kepsar och nylonkavaj
slår jag mig söndrig framför spegeln
för att se vad som finns kvar
att titta på en söndrig spegel
eller ett söndrigt jag
ibland
är det hårt att
se
skillnaden
till och med
för
mig
posted by Alfredo Augusto @ 12:01 AM
4 Comments:
Fin dikt Cassius! Mera sånt! Skrev svar på din kommentar på min blogg om du inte redan sett det! Christ! Otroligt bra att du är tilbaks!!!!:)
aaa maaan, jag kommer ihåg den här tidpunkten förra året.. fan den kommer sitta om en jävla nostalgiklump i halsen för resten av livet yaaa, fan, men här är vi nu och jag så jävla sjukt jävla glad att din blogg har börjat rulla igen.. yours..
Det du skriver får mig på nåt sätt att känna en otrolig lättnad...
Tack!
martha: tack som fan, och tack för målningarna som målar, dom är skitbra!! fortsätt så! :)
Post a Comment
<< Home