1014. Sibyl Vane

Francis Bacon satsade från början stenhårt på politiken. Men anklagades för att ha tagit emot mutor, blev utesluten och satsade vidare som vetenskapsman. När han senare tillfrågades om han erkände att han tagit emot mutor svarade han:

- Ja, det är sant att jag har tagit emot mutor, men dom påverkade mig inte.

***

Tankar, bara ord; sitter helt frånvarande på lektionen och försöker hinna ifatt meningen som jag tappade bort igår. Jag tappade bort en mening igår, och nu får jag stå för det. Som att alla andra meningar står och skrattar nu. Skrattar åt mig; hånskrattar!

***

Dödade Dorian Gray Sibyl Vane?

***

Ångest; den slags ångest som drabbar dom som har fel artist längst upp på last.fm-listan och plötsligt; ah, det känns som att hela världen står utanför och tittar in genom fönstret och säger; vad liten han är, vad liten han är.

***

Jag existerar alltså tänker jag, sa en kompis en gång.

Fel, eller hur? Men kanske rätt.

***

Föreläsaren säger bara att Leibniz påstående att vi lever i den bästa av alla världar, är tagit ur luften och skämtar om Voltaire som gjorde parodi av den i Candide. Jag tror han har fel och får ett plötsligt infall att resa mig upp och säga det. Men hindrar mig i sista sekund. Och det var kanske lika bra.

Leibniz menar inte, som många verkar tro, eller kanske vilja tro snarare än att ägna en tanke åt; att det ligger någon slags optimism, yes; på gränsen till naivitet i påståendet; utan att Guds kärlek till folket har gjort att han från ett urval på oändligt många världar har valt ut den bästa till oss.

Det säger ingenting om hur bra vi har det, men hur dåliga de andra världarna var.

***

Velade fram och tillbaka på stan och undrade om jag skulle köpa en H&M-deodorant. Visste inte ens om dom hade det. Gick utanför ingången, sneglade in, gick förbi; det regnade; tänkte på Mercier et Camier i Becketts bok, tänkte på Goethe och den unga Werthes som jag läste om igår; vände om, med min cykel, kedjan av, ledde cykeln förbi ingången; regn, gick inte in, det känns konstigt att gå in på H&M och bara köpa en deodorant. Som att jag alltid gör det, som att jag är en deodorantstammis, jag vet inte vad det spelar för roll, men det är utelämnande. På ett sätt. Jag vet inte ens om dom har deodorant där. Vet bara att jag köpte deodorant på ett H&M i Manchester en gång, men det kanske bara var där. Var dessutom inne och kollade på t-shirtar där igår. Ska nog köpa en t-shirt och deodorant på samma gång. Det känns bättre så. Jag köper det imon.

***

Somnade nästan på föreläsningen idag. Drack kaffe, kaffe, kaffe. Föreläsaren tittade på mig, jag märkte hur han tittade på mig; rättade upp min rygg, spände blicken, bara för att känna hur ögonlocken föll över ögonen som i ett anfall; spända upp ögonen igen, ögonlocken ner; tio sekunder; ögonen spända igen; och så höll det på tills föreläsningen var slut. I kanske 30 minuter.

Måste lära mig somna på kvällarna.
Men dom är mitt liv.
Ska jag tvingas dö för att få reda på hur man lever sitt liv?
Leibniz, Spinoza; rädda mig.

***

En kurskamrat bjöd mig till fest på lördag i deras hus. Åker nog dit, han sa att det skulle komma massa folk dit.

***

Kom att tänka på Manchester igen, när jag och försökte hålla ögonen öppna på föreläsningen; konstigt att jag ens kunde tänka, men det gjorde jag; en 35-årig kvinna, fast hon klädde sig som ett 15-årigt barn och sminkade sig som en strippa och pratade i mobiltelefon med slang; och virrade tuggummit runt pekfingret, satt längst bak i bussen med sin 8-åriga son som inte hörde och hade öronapparat och glasögon och talproblem. Och mamman pratade i mobiltelefon hela tiden och sonen tittade ut genom fönstret som ett ensamt och övergivet barn sökande efter någon att leka med; och så avslutades mammans samtal och hon vände sig mot sonen och sa; what's up?! Och han svarade och hon sa; nu får du skärpa dig och prata tydligt. Och han hörde inte vad mamman sa och mamman sa; hör du inte vad jag säger, du och alla dina jävla problem! Och sonen tittade ut igen och mamman virrade tuggummit ett varv till och sonen satt och tittade ut och man såg hur han skrek på hjälp efter någon som älskade honom tillbaka; KOM HIT! KOM HIT! Som aporna på zoo skriker; SLÄPP UT MIG! SLÄPP UT MIG!