1169. Olycklig

Hon lutade sig ut genom fönstret och sa:

varför vill jag lämna varje plats jag kommer till?

***

Ett hem är aldrig mer värt än det man inte ser.

***

Jag är så olycklig här. Så förbannat olycklig. Först gör jag så att alla tycker om mig. Så att alla tittar, sen ställer jag mig mitt i ringen och frågar högt vem jag är. Vem är jag, vem är jag, så att alla skakar på sina huvuden, vänder sig om, och går därifrån.