1478. Havanna 2 år

Hej, så idag var det två år sedan Havanna kom igång.

Knappast någonting att skåla för. Eller se tillbaka på. Eller nåt. Men det känns väldigt längesen och jag kommer ihåg vad jag tänkte när jag skrev det första inlägget: fan, nu måste jag skriva någonting bra. Som inte är pretto och som egentligen inte visar vem jag är. Som om hela världen skulle se mig. Av allt det där finns ingenting kvar. Jag gav inlägget titeln "Rädd". Aha? So what. Jag är fortfarande rädd. Fortfarande rädd för att någon jag känner ska läsa vad jag skriver och jag vet inte varför jag inte har talat om det för någon. Dom hade ändå bara ryckt på axlarna och svarat så där, aha? So what?

Och det är allt.

Det finns inget mer att tillägga.

Jag vill hoppas att jag blir bättre än vad jag har varit förut och när jag läser alla inlägg som jag postat dom här två åren så är jag verkligen glad för att jag inte fattade då, just, hur dåligt det var. Ibland är det jättedåligt och då minns jag precis hur orden kom till mig, hur jag satt på bussen utan penna och satt på bion utan penna och låg och sov utan penna och hur orden och tankarna och idéerna slogs i huvudet och hur jag fick för mig att var tvungen att skriva ner det. För att det var bra. För att det sade någonting, om någonting, som kunde, kanske få mig att framstå som någonting. Pfft. Det var bara svammel. Alltihopa och jag är nöjd för att jag inte fattade då, när jag var mitt i och varenda rad skulle bli början på en ny roman. Men jag är inte äldre nu, heller. Och det skrämmer mig. Och det jag läser, som inte är jättedåligt, undrar jag om det verkligen var jag som skrev. Det verkar så främmande och olikt mig. Men jag är inte äldre nu och kanske är det just det som är det mest skrämmande, som om jag vet, alldeles för väl att för att skriva någonting alls av värde, så måste jag vara någon annan.

Eller som Conor Oberst sjöng en gång: Jag kunde ha varit en berömd sångare om jag hade haft en annan röst.

Det säger emot sig själv.

Det är som att före detta talmannen Birgitta Dahl hade bankat klubban i pannan på en journalist och sagt: Jag hade kunnat vara snygg om jag såg ut som någon annan.

Hur som helst.

Vilken vacker syn det hade varit.