1481. Ett år

18 december

Jo, den rädslan har jag nog. Åtminstone är jag rädd för en sak. Att världen ska försvinna. Falla ner i ett svart hål där alla dör samtidigt och kanske är jag rädd för det. Inte rädd för att dö i ett terrorattentat där man i alla fall, genom döden, blir del av någonting. Men rädd för att dö av att hela jorden försvinner. Sprängs, så att det inte heller kommer komma någon efter som begraver kroppen. Att dö utan att ens bli en notis i tidningen.


19 december

Vaknade hastigt av att någon knackade hårt på dörren. Tre snabba knack, jag hörde dom inte. Jag bara vaknade och visste att någon hade knackat tre hårda knack. Hjärtat bultade, låg tyst och vakade. Det kanske inte var några knack ändå? Men det måste ha varit. Jag skulle inte vaknat så abrupt annars, och genast kastas in i verklighetens alla frågor. Dom som håller mig vaken och vägrar låta mig somna på nätterna. Vem var det? Vad ville någon mig? Hörde en mansröst säga något till någon annan, tysta skratt. Några bultande igen, med knytnävarna. Låg kvar och hörde ur skratten försvann bortåt. Försökte somna om, genom att lägga mig på samma sätt som jag låg när jag vaknade. Vände mig lite för mycket och genast trillade alla drömmar ur huvudet. Jag hade drömt om att jaga djur.


20 december

Klockan 6 på morgonen, jag har redan hört grannarna gå upp. Klockan 7? Klockan 8? Får en idé som i en överblick verkar vara genialisk på något sätt. Jag vet att den inte är det. Klockan måste vara 8 och jag har bara fått för mig någonting. Ändå värd att skrivas ner; försöker sortera upp tankarna och plötsligt faller allt på plats som i ett pussel. Min skepticism mot existensen av tid. Min skepticism mot möjliga världar-hypoteserna. Det intuitiva i Einsteins relativitetsteori.

Tiden finns inte.

Om inte tid finns så är det oändligt.
Då är rum oändligt.

Tid finns inte för om tid finns så måste det ha haft sin början någonstans.
Tid är ett logiskt begrepp som faller eftersom det utger sig för att vara logiskt.
Hur kan någonting komma från ingenting?

Kanske tänker vi på det ologiska med logikens mått mätta. Jag vet inte. Jag kan inte veta. Jag vet bara att tid inte finns. Precis som vi tänker på svart som en färg, när svart egentligen är benämningen för "inga färger alls".


21 december

Kan inte lyssna på någon av den musik jag har eftersom den påminner om något jag var igår. Någonting som ledde mig fram till det här. Idag. Sittandes med ansiktet begravd, böjd över ett schackbräde bara för att höra motståndaren schackmatt. Detta självförakt. Jag skulle ha vunnit den matchen. Jag hade schackmattdrag i två timmar. Istället; ett äckel. En någon som inte är värd ens att titta sig själv i spegeln, som ett äckel - står jag i spegeln och ser en man på andra sidan vilja springa därifrån. Försvinna, om han bara visste hur. Om han bara visste hur.

Det kommer bli en lång natt.

Och ska jag somna i natt? Eller ska jag ligga och brottas med tankarna ännu en gång?

Lämna mig i fred. Tankarna, lämna mig i fred.

Eller så är det jag som borde lämna dom.

Om jag bara visste hur.