Annars då?

Jag väntar på något, att stiga upp ur det döda. Någon som vänder ryggen åt vinnarna. En hjälte, på drift. En hjälte som kommer tillbaka. Jag ser allt, men förstår ingenting. Kanske förstår jag ingenting, för att jag målar det i svart och vitt. Ni kanske såg mig, jag var han som tittade bort. Ni kanske såg mig, jag är han som inte tittar längre. Som hittar något mer, i all skrot och bråte som jag plockat upp och släpat med mig, längs vägarna där jag bor. Och går, och fördriver tiden. Svärden, mitt sårade ansikte, gömt i dunkel, skyddat undan skenet, med masken av en bedragare. Jag gillar att vara där ingen vet vem jag är. Men alla verkar veta det, nu. Fucking jävla kuk Göteborg. Måste gå in i rummet utanför nu: leta ord, gräva ord, hitta ord. Och tappa allt det andra, som hänger så trasigt bredvid, som hänger trasigt och ändlöst över en sårad kropp. Redan plågad, till hälften dräpt, slagen i blod, dränkt i spyor, och upplöst i syra. Jag måste tappa det, jag måste tappa det nu. Och jag vill klä min nakna kropp med några ord. Ett enda ord, eller några ord. Jag söker bara sätt att älska på, jag söker människor att hata, jag söker spegelbilder i skyltfönster, jag söker spegelbilder i solglasögon, i andras ögon, hos andras blickar, och jag ramlar på de som inte ens vet vem jag är.

På TV sitter folket och predikar, om moral och hur allting ska bli. De tröstar med att säga att allting ska ordna sig, och springer därifrån. Lämnar skiten åt oss, för ni vet, när allting är över måste vi fortfarande vara där och städa upp. Det är ett helvete. För någon har spytt under bordet, någon har klätt av sig naken och lämnat avföringen i sina fickor. Någon har målat svastikor på en världskarta, någon har snott röda korsets kollekt. Och de sitter på TV och lägger moralkakor på rad, sen åker de hem och slår sina fruar, och de åker hem och slår sina barn. Och de lyssnar på hårdrocksmusik.

Annars då?
Annars då?
Annars då?
Jag heter Ray, vad heter du?
Annars då?

De lägger moralkakor på rad, staplar det, sorterar, och spottar upp det med perfekta leenden och ett stort hus. Perfekt hy, och väluppfostrade barn. Perfekta tänder, och en vacker fru. En vacker tant i spets-BH och en vacker man. Den vackra mannen i en rosa blues och den rosa bluesen med en blåklintsbrosch. En slätstruken slips och en rätvinklad amatörgolfare. En golfare med stel golfsving men en golfare som ler när kameran är på. En golfare som klagar på ryggont och knäbesvär när inte bollar rullar i, men en golfare utan kuk. Golfbollar i neon och golfbollar med egna namn. Sina egna liv, sina egna öden. Den slätstrukna slipsen med en perfekt knut och den perfekta knuten under hängande skinn. Hängande skinn som bränts i solen som brända barn av Stig Dagermann. En dubbelhaka och en smuggelöl. Öl på en solmättad strand och några barn som säljer armband som ingen vill ha. Du vill inte ha, och du läser i boken när de närmar sig på håll. Du läser boken om armbandssäljande barn men fattar inte att de står framför dig. De ser inte ut så på bild, de har längre hår. De har längre hår och mindre ögon. Du läser boken för du vill inte ha armband, du vill inte ha armband i dag heller. Men du kommer inte undan, de springer efter dig. De springer efter dig och stryper dig med armbanden du aldrig köpte.

Du lägger huvudet på boken.
Som spiken i kistan.
De lägger hammaren på spikens huvud.
Och smäller till.
Du lägger huvudet på boken och somnar för en dröm.
Du drömmer att du vaknar.
Men vaknar aldrig igen.

Annars då?
Annars då?

Jag heter Ray,
(men kallas för CP-Ray),
Vad heter du?