Drömmar och tankar

Och så sitter alla de och pimplar. Spelar spel. Och hej, nu är vi fjorton år igen. Så var med eller dra. Och lyssnar på kass musik. Och jag lyssnar på Wainwright och fattar ingenting. Det är inte alls så jävla bra. Som alla säger. Och biffen på DSC, ha. Jag är kvar där än. Som en jävla spellevink. Som ett jävla syngel. Som ett litet gråtande barn. Med öppna sår på sitt ben och Bamse-plåster i vänskap för rätt balans från en kurrator som såg allt, men stack därifrån. Hem, för nu är dagen slut. Portarna stängs, och låsen rostar men låses ändå av nycklar som flagar järnbitar med fungerar ändå, ett tag till. Och filmer på TV:n som en järnridå. Konståkning som konstform för de som inte bryr sig om konst. Men snygga i håret och rakade brynjor. Vind i seglen och ett föräldrar hem i Tenstad, kan inte ge mig någonting. En webbkameran som blinkar på när den vill, ofta när jag står upp. Med poserande posé och söndertrasslat hår. Orakade kinder och oklippta tår. Den jävla webbkameran, borde dö.

För drömmen jag hade i natt.

Jag var fast i en jävla stad av karnevaler, och en karneval färgad i svart. Inte ens svart och vitt. Bara olika nyanser av svart. Gamla tyska stumfilmer spelades upp på stora projektorer mitt i stan och framför stod en stor skara klädd i svart och grät och slogs som filmen för ridån till vad som verkligen pågick. Folk dog. I Tyskland. "Like so many times before". Plötsligt föstes vi in i en stor industrisal, som bilderna från "Stalker" när de vandrar i tunneln. Där kom alla som jag kände och kände igen och alla skrattade och log, som om det alltid varit så, som om vi gick på Vasagatan en ljummen fredagkväll. En man längst fram bakom disken tryckte på en knapp. Och alla rusade in i burar. Varsina burar, som små fack i ett arkiv för diagnoser på ett nedlagt sjukhus. Jag följde massan rent instinktivt och pressades in med tre andra i en liten jävla fågelbur.

Sen kom en tupp. En galen jävla tupp, rusande ur. (Elvis - Only fools rush in). Och tuppen började kackla, hela tiden bakom min rygg, och i taket hängde högtalare och en megafon föstes runt där oroliga och desperata skrik spelades upp på högsta volym, skrik i panik och barnaskrik. Eller så tog mannen bakom disken över megafonen och väste viskande "den kommer nu, den är bakom dig, den galna jävla tuppen är bakom dig". Väste, som om han var beredd på att spy, som om han egentligen spydde, väste som en orm på jakt. Och kycklingen kom och pickade genom burens nät, och pickade sönder våra kläder. Pickade på allt som rörde sig.

Och runt omkring, alla skrik.

Sen var det slut, klockan ringde, tuppen försvann. Vi gick ut, och betalade för inträdet. Gick ner till gatorna och fastnade framför ännu en tysk stumfilm.