Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Sunday, February 27, 2005

Inferno

Ni vet hur det är, eller ni vet inte hur det är. Den jävla känslan av att golvet rör sig och väggarna faller in och taket rasar ner och allt går så jävla långsamt så att man har tid att handla, och göra någonting, men ingenting händer för man kommer inte därifrån. Och man kastas mot väggarna och kastas mot speglarna på väggarna och tavlor som betytt någonting faller ner och fotografier på väggarna faller ner och skivor spelas sönder och, ibland blir jag sur och ledsen över att ha hatat någon, någonsin bara hatat någon. Och jag river ner allt jag ser, för att inte få splittret i min kropp, när jag kastas dit. Mot väggarna. Jag skriver ord på en pappersservetter som flyger förbi, på toapappret som spolas upp igen. Ord, som bara är ord, och i spegeln ser jag en människa och ett inferno, en frisyr och två vilda ögon som bara vill fästa sig någonstans men som likt förbannat är rädd för att förlora allt som rör sig förbi, och verkar dra så tunga lass bakom sig. Jag tar knivar och skär och sticker hål på luftfickor i tapeterna, som varbölder på min hud, och ristar in stora ord för att veta vart jag är. I detta rum, i kaoset. Och ord som fastnar i ett word-dokument som aldrig sparas, eller skickas i väg till gamla klasskompisars hotmail-adresser.

En gryta, en karusell, en disig sommarvind tog allt med sig genom ett öppet köksfönster och på gräsmattan framför rullar barn i pollendoftande gräs.

Om någon ser mig, om någon hör, om någon lyssnar, så ska jag stå kvar. I rummet, där alla dog. Där fotografier gick av och tapeter skars bort, och gardiner revs ner. För, ”I was a desperate man, then”. Jag kan lika gärna stå kvar.

Med kärlekslappar i bakfickor, och en ömklig gång, vandrande stil, sluggande kropp i sidled, släpande steg över en grusgång, och sparkar ovala stenar framför mig, som en fotboll, som Sokrates -82, som pingisbollar i nät på ”Bästa fyran”. Jag skyllde alltid på dåligt grepp, och trasiga pingisrack. Framför en skolruin, och skolan brann ner. Vem tände på, och jag blev kär och vi skulle ju rymma därifrån. En papperskorg på toaletten och en tändare för kärlek 4-ever. Och förälskelsen, hand i hand, framför en skola som brann och askan som yrde i tromber över
skolgården.

Det var fint att se.

1 Comments:

At 1:04 PM, Anonymous Anonymous said...

Väldigt bra skrivit! speciellt känslan du beskriver i början!! //Hampa

 

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com