..., sen dör man.

Gardinerna är nere för tredje dagen i rad. Väckarklockan ringer än. Jag är full på androgen. Från dagarna då tomten fanns. Och flickorna hade rakade ben. Kärleken fanns i böcker, och kärlek fanns på film. Romeo fick Julia, det räckte för att fylla kvoten. Det räckte för att bli kär igen. Jag ville veta att jag fanns. Men det fanns ingen jävel där som räknade mina steg. För tomten, fanns han? Robinson Crusoe, ingenting. Det var min bästa vän. Och jag trasslade in mig i drömmarna. Varför lever vi? Har ni tänkt så någon gång. Jag lyssnar på ”Nebraska”. Försöker förstå tendenser. För sekvenserna i mitt liv, när jag trodde jag var med barn. Det handlar inte om att skapa nytt, Bruce Springsteen visade det. Alla visar det. Det handlar om att gå djupare in i sig själv, och om det kräver nya uttrycksformer, så fan att man plockar fram darret i rösten och en elgitarr. Men om den akustiska gitarren fortfarande sitter bra, så skit i det. Och folk tycker att ”I’m wide awake” är kass. Folk bor på jorden, går hand i hand, men vad hände igår. Vi tog olika vägar till samma mötesplats. Jag tänker på Samuel Beckett, när de ska träffas i ”Mercier och Camier”. Det känns som att det hände någonting på vägen dit. Ibland, känns det som att alla kommer från olika planeter. För kärleken är osäkerheten. En stängd dörr, sen finns jag inte mer. En stängd dörr som stängs så jävla hårt. Buss 214 rakt ut i rymden. När jag är för kär vet jag inte vem jag är. Jag är för kär ibland, men nästan hela tiden är jag så jävla vilsen att jag inte ens klarar av kärleken.

Man blir lycklig, man blir rik, sen dör man.

Tryck upp den jävla svanen i min hals! Ha, som att jag inte pallar mer! Jag står mot väggen, och ni slåss. Fy fan för er. Jag skrattar idag. Tryck upp den jävla svanen i min hals! Tryck upp ett pendeltåg som burrar, tryck upp pendeltåget i min anal. Ha, som att jag inte orkar mer. Låt det jävla kuktåget krocka med svanen i halsen. Låt det bli en jävla explosion!! Fyll tåget med dynamit. Gör det, så kan ni skratta när ni tittar på. Tänk att se mig där, stå så, som jag alltid står. Skicka in färgade glasflaskor i en återvinningscentral. Pricka, och kasta hårt som fan för att höra splittret resa sig som damm i botten. Tryck upp fyrverkerier i svanens röv. Ni är så jävla löjliga, ni är som alla andra. Tänd på och fyra av. Låt det explodera inuti mig. Färger i alla nyanser, fyra nyanser av brunt och köttet som ryker, kött i varenda jävla riktning. Akta er. Ha, jag kommer ändå gå därifrån som en vinnare. Ni kan börja med svanen, tryck upp den i min hals.