Havanna - 2004.12.14

[Ever since I was 8 or 9 I've been standing on the shoreline]

Friday, February 11, 2005

Stockholm - 2005

Svalor i skyn. En gammal man med kallbrand. Gränderna, små och trånga, sluttar ner mot ån. Svart vatten rinner i väg, drar förbi, strömmar medan vinden håller tal och håller fast vid ”Karl Johan”. Virvlar tromboner, kastar dynga upp i skyn. Svingar människolik och tjurskallar i deras djävulshorn. Stenar över murar. Landar någonstans, i en annan del av stan. Dimper ner i en fontän. Kristian Tyrann är kvar där än. Floder däms upp, men bäcken porlar så sött bredvid. Blodfärgat vatten i porlande bäckar ner för stadens gränder . Det är Bellmans stad. Men ’Plattan’ står öde och tom. Som kulisser till ett annat blodbad. Perrongen till ett annat liv. Och skiten, stanken av urin, & klottret på en tunnelbanestation. Svordomar och könsord. Folk ropar tjackhora, jag ropar ”ta mig då!”. Det är Kenta och Stoffes stad. Regeringen hänger upp och ner. Sveket kom med frestelsen. Fångenskapen kom med befrielsen. Våldtäkten och befruktningen. De hänger upp och ner, nu. Som köttstycken i ett slakteri. Stockholm skyline: tre ensamma kronor och ett tjackhoredrapperi.

Kanyler med HIV och bleka ögon med gulsot. Att vara eller att inte vara. Att skjuta eller att skjuta på extra hårt. Att ha varit där och nere på fem, men kommit upp och stuckit därifrån igen. Statyerna som bara pekar. Birger Jarl med hjärtat i sin hand. Vad tänkte han på? Han med sin fula frisyr. Men hjärtat i handen. Dunk, dunk, dunk. Dunk, dunk, i dunkla sken. Dunk, dunk, som tomma toner och en ugglesång som fyrens ensamma blickar över en svart ocean, över en dunkel stad. Letar de eller jagar de, vakar de, eller försöker de fly därifrån? Som fågeln i en bur eller buren i en alldeles för stor värld.

Bensin på ’Preem’. Hysteriska larm och neonljus i strimmor, underifrån. Kom så målar vi kofångaren röd – det är ju fredag i dag. Mammas ICA-kort. Och en försvunnen bäbis i Södermalm, upphissad i en flaggstång på en skolgård i Norrmalm, en sån där fisförnäm skola. Androgen på Stureplan. Ångbåtarna med stora drev fortsätter att gå. Tåget mot Bromma brummar på. Testoren i pannbenet, sprutor med tecknade bilder på. Scooby doo, Heeman, och Scooby Doo 2. Ryssfemmor i fingertopparna och drömmen om Sovjet. Makarov och Krutov för drömmen om Marxismen som kom, såg, och förblödde. Djurgårdens gröna ängar och väpnad kamp för djurens väl, när djuren tittar på. Väpnad kamp för fredlig allians, när Castro, Lenin, och Stalin tittar på. Hela världen kommer på besök, och fikarast:

Kaffetermos, filt, och Gunnar Gren. Sockerbitar, farinsocker, och rakade ben. Alkohol och Alvedon. Metadon och amfetamin.

Gröna Lunds lyckohjul med nazihjälmar längst upp. Vi köper lotter ändå. Hjulet snurrar och vi tittar på. Mest för att vi inte bryr oss, lite för att Tyskland inte vann. Och hjälmen är rätt så fin.

Knullade tulpaner i sluttningarna och vårens första sol. Schimpanser som flydde ’Skansen’ när Lasse Berghagen blev för sen. Pund mot cash, och Gunnar Gren. Tjackhoror mot Gunnar Gren. Lars Ohly mot ’Nacka’ Skoglund på en fotbollsplan, i grus: stenar, och tidningsrubriker. Slottet brann för tredje dagen, och kungen tittade på. Vi kastar knivar mot solen för vi hatar den så. Och knivskaft som gravstenar, jag står ensam nu. Två flata händer mot ett cykelskjul. Två nakna ben i Tenstad. Politiker över tjackhoror i Mårten Trotzigs gränd. En blåklint växer upp ur Olof Palmes grav. Den doftar och sprider glädje, men bryts av i skymningen. Sveagatan och stofilerna. Fantombilder på väggarna, luktar än. Skotthål i fasaderna, luktar än. Jag ser mördare i allas blickar, och stanken av krut. Men alla stannar kvar.

Floden rinner än. Statyer som pekar dämmer upp hela stan. Men virvlar i dyn, vivlar i dyn och stjärnor i skyn. Lik som master på öppet hav. Likvakor & dans. Men floden rinner än. Statyer som pekar, och lik som strömmar förbi. Flyter ut på öppet hav och master i skyn. Tre brustna kronor har rostat av kolik. Och folk som gråter än. För schimpanserna som försvann. Valhalla som navelsträngen till ett helvete. Och pulsådern till hjärtat av allt. Till monstret som sätter på sina egna barn i Mårten Trotzigs gränd.

Små barn med sönderslitna kön. Och våldtäkten som gav befruktning. De hänger upp och ner, nu. Som köttstycken i ett slakteri.

3 Comments:

At 11:34 PM, Anonymous Anonymous said...

Besökt sthlm?

 
At 1:00 PM, Blogger Alfredo Augusto said...

YAAAAAAAAAAA!!! hundra gånger...typ.. fuck you!

 
At 1:12 AM, Blogger Unknown said...

Fantastisk text! Skriv på!

 

Post a Comment

<< Home

Bloggtoppen.se BlogRankers.com