13:e mars, igen, mörkret sänker sig ner.

Och hon står bara där. Med det gråtande leendet. Och i natt ska jag vinna mot mig själv. Jag ska vinna mot dig. Mot vem som helst som kom och förlorade, men tog med sig guldet när han gick.

There goes my baby - Marvin Gaye: Efter en 1:45. Jag kan se en Marvin med pulserande halsåder. Jag kan svettet ner för pannan och svettet som skvätter och svettet som bara rinner ner för hakan som ensamma tårar. Det var en stor man. En stor räv, som Curtis Mayfield, som Al Green. De borde ha fått fredspriset av Nobel, rakt i handen. Eller postumt, som självlysande rosor vid en familjegrav. Men vem fan bryr sig om fredspriset nu, när Arafat har fått det, när det delas ut för att gagna en framtid. När det delas ut med ögon och blickar. Det borde ha gått till folk som gjort kärleken en tjänst. Och kärlek, och tårar. Framför dansar folket, de skrattar och gråter.

Idag har varit en helt okej dag.
Idag har varit en helt okej dag.

En till låt: The Shins - Gone for good (Alternative version) ..The Shins låter lite smutsigare, goes lite närmare Neutral milk hotel, går ner i skiten. Och kommer upp med den här. Fortfarande drypande av lera och grus, men vacker. Så jävla vacker. Nästan som Neutral Milk Hotels egna "Holland, 1945" och natten då Emanuel dansade för första gången.

Jag önskade att jag var där.
Varje gång jag hör den,
önskade jag att jag var där.
Han har aldrig dansat sen dess.
Han kommer nog aldrig dansa igen.