Flickan som dansade. (Dean Martin - Sway)

Flickan som dansade



Och den lilla flickan tog sin lärares hand och snurrade en piruett. Sen en piruett till. Musiken spelade från den lilla transistorradion i hörnet. Plötsligt var det bara dom två. Det hade varit en tuff dag. Skolan sög som vanligt, och matsalen hade bara serverat torrt bröd och ljummet vatten. Men Jelena skulle dansa balett idag, hon skulle dansa balett som Nijinsky hade dansat, och som att hon stod i hans skor. Och dansade nu. Första dagen på den nya balettskolan och hon hade sparat sin veckopeng i ett helt år, bara för att ha råd med balettskolan. När hon kom var hon hungrig och matt, men när dansläraren satte på radion och radion spelade Dean Martins "Sway", var det som att allt det andra slutade snurra, och plötsligt var det bara dom två. Det var värt varenda öre. Och hon dansade som fåglarna flög. Och hon visste, när hon stod där, att hon skulle dansa så genom hela sitt liv. Hon skulle dansa i hela sitt liv. Med döden, med livet, med kärleken. Med farsan som våldtog henne och hade våldtagit henne i hela hennes liv. Och med sin blinda bror som bara satt i ett hörn, men bjöds på sprit ibland. Och somnade i tystnaden, och vaknade när alla andra sprang därifrån.

Den lila kjolen hade hon sytt själv. Hon hade gömt den i sin väska under hela skoldagen, i rädsla för att någon skulle se den, och skratta. Hon ville bara ha något att dansa i. Det var allt. Hon ville dansa.

Och hon dansade. Och när hon dansade gick det upp för henne, visste hon, att hon skulle dansa så i hela sitt liv. Hon skulle dansa, och hon var lycklig.