Fånga mig (Highway patrolman)

De gråa skuggorna kan ta min oskuld. Jag kommer ändå att springa långt härifrån.

Längtar, drömmer, försvinner in i tankarna som alltid verkar binda mig fast. Vid det där skyltfönstret i stan, med den där reklampelaren bredvid, under en lyktstolpe som dinglar i takt med vindens tal. Tittar på min sko, när den stampar mot den tunga snön. Tittar på min sko, som jag tittat söta flickor i ögonen, förut. Jag kommer ändå att springa långt härifrån.

Ni kan ta mig nu.
Ha, ta mig då.

Tittar på bussen när den åker iväg, en sekund för sen, en dåsig busschaufför iväg, från dig med blombuketten på nästa busshållplats. Stampande med likadana skor, mot samma tunga snö. Du tar bussen till stan, där alla skuggorna lever sina egna liv. Där de får färg av en morgonsol och lägger sig ner och vilar, till en solnedgång.

Du kan ta mig nu.
Ha, ta mig då.

Tittar på min sko, när den stampar mot marken. Som jag tittat i konvolutet till ”Nebraska” och drömt mig iväg. Till Bruce Springsteen, lika rastlös som jag. Ibland, ibland, ibland känns det som att jag lyssnat på ”Highway patrol man” i hela mitt liv, och ibland känns det som att jag aldrig kommer därifrån. Det känns som att jag känner hans bror, men det känns inte som att han känner mig. Det är väl så det är. Jag kommer springa mot nya mål.

Så jaga mig.
Ha, jaga mig?

Och jag står och stampar i snön, som så många stått här förut. Och sett bussarna försvinna mot en annan horisont. En horisont för alla andra. Där inga stjärnor faller ner, där månen aldrig brusar sig full. Jag faller in i drömmarna igen. Jag stampar i snön och missar bussar av ren princip.

För,
vad skulle vi annars göra?

Men skosnörena går upp, och vecklas ut framför mig. Till vykort från svunna klasskamrater om svek och schlagermusik, de ler så förnöjt. Sulorna trånar på fornstora dagar, och det läcker in. Jag tittar upp igen, ser bussen åka förbi och sjunger ”Highway patrolman” för mig själv. Skorna går av till skärvor av glas. Ingen trodde att jag skulle stå här idag. Väl, ingen trodde att jag skulle stå här i dag. Och, de ler så förnöjt där de sitter i bussen…som åker förbi. Med kärleken i bakfickan, och framtiden i almanackan, och hundra dollar var till barnen som växer upp, och alla barnen i plånboken, mellan sedlarna och kontokort, och utdrag med Visa gold, av ren princip. Och kvitton från Ica nära, för den goda sakens skull.

Jag hatar er, jag hatar er. Och jag tittar upp, från mina stampande skor. Den tunga snön, bara för att se tung snö falla ner. I drivor och stora flingor utan charm. När alla bussar slutat gå. Och, hej, det finns ingen där. Men jag har sången kvar, och sången spelar på repeat, spelar i huvudet, spelar på något sätt. Jag vänder mig, tittar upp, låter den tunga snön kväva mig, täcka mig med drivor som polisonger jag aldrig fick och skägg som tomten jag aldrig trodde på.

Nu är det bara jag och highway patrolman kvar. Jag Bruce the boss, och bossens bror.

Fånga mig, idag.
Eller när som helst.
Men fånga mig,
och fånga mig helst idag.

"Me and Franky laughin' and drinkin'Nothin' feels better than blood on bloodTakin' turns dancin' with Maria as the band played "Night of the Johnstown Flood"I catch him when he's strayin' like any brother wouldMan turns his back on his family well he just ain't no good"