These days

Och jag ska sitta på huk när jag gör det, jag ska sitta på huk och med armarna i kors och bestämd min och ögonen stirrande rakt fram och stirrande på alla som går förbi. Och skriva ner alla orden, jag skriva ner alla orden som finns!!! Hörde du det?? Hörde ni det?? Jag ska skriva ner varenda jävla ord och varenda jävla svordom och varenda könsord och varenda namn på fornnordiska gudar och varenda sexuell avvikelse. Och jag ska skriva ner orden framför mig, där jag sitter på huk med armarna i kors.

Och sen, sen, sen.. do you know what??? Sen... the fucking what.. sen, sen så ska jag spotta på orden!!! Jag ska spotta på alla orden och stryka över de med aska och jag skrapar askan från marken och det är aska överallt på marken.. aska, aska, aska, som ett Pompej. Och jag går runt i mitt Pompej i ruinerna. Jag hade lika gärna kunnat skrapa askan från min hud, mitt skinn, jag hade kunnat fånga stora kolbitar i mitt hår.. inkapslade och torra, på väg att falla isär. Jag ska spotta på orden och skrika åt dom.. jag ska spotta på orden så att de förstår att de finns. Så att dom förstår att dom betyder någonting!!!

Och sen: jag ska inte resa mig upp och gå därifrån som hjälten ur förpestad situation, pinad som Pontus Pilatus och hånad som slyngeln från Nasareth. Jag ska lägga mig ner som alla efter han, som alla i hans fotspår. Jag ska lägga mig bredvid orden och på orden och göra mig så tung som möjligt.. do you know what?? aah.. för att visa för orden, för dom jävla orden, visa att jag finns. Och att jag kan betyda någonting. Som Pontus Pilatus. Som Brutus. Som alla brända häxor på bål. Som alla orden, som allting som någonsin betytt någonting för mig. Som allting, det är väl mitt sätt att ge tillbaka.. ha? Att gå vidare och bli en egen person. Att visa för alla dom att jag kan. Tills något brinner upp och jag skickar facklan vidare, facklan för en generation, facklan, den jävla facklan, som Bob Dylan med ett munspel.. jag skickar facklan till den som står bakom mig. Och ber den jäveln att lägga sig ner och skrapa bort askan ur mina sår. Dra askan från mitt hår. Tvätta mig. Slicka av mig. Och spotta på orden under mig. Med samma saliv och samma tunga.

Spotta på mig, store flosker, knådade, rullade, poff, knuffa mig, sparka ner mig i skiten. Sparka, och låt mig ligga kvar, i skiten, i skiten, i skiten, med sten och grus och lera, i skiten, där alla orden gör allt för att föröka sig. Låt mig ligga bland orden, de jävla orden, låt mig få vet att jag finns. Men putsa mig och slicka på mig, så att jag fortfarande syns.

***

These days, / of dark clouds, / and cold rain, / these days are going somwhere. / Misty mornings, / makes me grow, / so slow, so slow. / Makes me sleep and never wake up. / Too late, or never again. / And wake up, / with sleepy eyes. / I woke up this morning, / with a misty morning / trying to hold my hand / with a hardknocked fist / and shiny gloves / shiny gloves of leather / But me, / hey, / me, I'm just / Just trying to shake / the dust from yesterday, / away.

***

Nu spisas: Calexico - Sunken waltz (bra!)